Hur kunde succéromanen "Gömda" av Liza Marklund lura nästan hela Sverige? En stor del av romanen har visat sig vara ett rent påhitt, trots att den utger sig för att vara en sann historia.
Rasism a la 1800-talet
Historien är enkelt klichéartad enligt 1800-talsmelodramens eller veckotidningsnovellens upplägg. Den vita kvinnan förförs först av en mörkögd, i lönndom ond, arab. När de blivit ett par visar han sitt rätta jag och misshandlar henne och deras gemensamma barn nästan till döds. Sedan flyr hon från världsdel till världsdel, jagad av honom och hans lika illasinnade arabkompisar. Intrigen är lika rasistisk och sexistisk som totalt enfaldig och orimlig.
Hur skrupelfria är feministlobbyn?
Boken säger mer om Sverige, vårt okritiska en-fråge-tänkande och vår ensidiga, ultrafeministiska kvasidebatt, än om de utsatta kvinnornas situation. Aftonbladet gjorde intervjuer med ”Mia”, som kvinnan heter, från andra sidan jorden och redogjorde för hennes hemska tillvaro. Riksdagsmännen Ulla Hoffmann v och Inger Segelström s försökte ordna en räddningsplan ! så att ”Mia” skulle kunna komma tillbaka till Sverige.
Man bara tar sig för pannan… Hur lättlurade är journalister, riksdagsmän och vi vanliga dödliga egentligen? Och hur maktgalna, enkelspåriga och skrupelfria är de som ingår i den feministiska debattlobbyn?
Av Tommy Sandström 15 jan 2009 15:37 |
Författare:
Tommy Sandström
Publicerad: 15 jan 2009 15:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå