Lyckliga författare - finns de?

Jag vet inte vad som är meningen med livet, men jag tror inte att den är att man ska gå omkring och vara olycklig. Men när man läser vad författare skrivit och sen deras levnadshistoria, så ser tillvaron för dem ut att vara rena jämmerdalen. De verkar ha stora problem med det mesta. De har problem med att röka, kröka och göka. Och en del har fastnat i det religiösa träsket och där blir de fast för gott. De försöker lösa världens och tillvarons gåta, men där finns inget svar att få.

Det utmärkande för författare är deras snarstuckenhet. De blir ofta störtförbannade när de får kritik. Och det är ett tecken på dåligt självförtroende. Har man ett gott självförtroende så vet man precis vad man är bra på, vad man är mindre bra på och vad man är helt värdelös på, och sen rättar man sig efter det. Och då kan man ta kritik med en klackspark. Ett typexempel på en författare med dåligt självförtroende var Vilhelm Moberg. Han var konstant arg på det mesta och de flesta. Särskilt retade han upp sig på präster. Men det var nåt lurt med det. För tittar man på hans antavla så härstammar han från åtminstone två präster. Och en av dom hade en bror som var ärkebiskop. Så i Mobergs gener fanns mycket av Jesus och hela det köret.

Nej, det var inget roligt liv Moberg levde. Det hade varit bättre om han struntat i skrivandet och i stället försökt bli en lycklig människa. Hans alter ego Albert Carlsson gick längs stranden av Stilla Havet och tänkte tillbaka på sin barndoms Mostamåla. Och hela tiden ältade han gamla oförrätter och tillkortakommanden och allt han gjort och inte gjort. Det är verkligen ingen konstruktiv inställning till det liv som man fått i gåva. Nej, det är nuet och framtiden som gäller. Albert borde ha tagit första bästa flyg tillbaka till Sverige. Och sen skulle han cyklat upp till Svinhult. Och där skulle han ställt sig vid rastplatsen och vänt blickarna mot söder. Utsikten är milsvid. Och han skulle ha tänkt att Småland är i alla fall fantastiskt.

Av Lennart Karlsson 06 jan 2009 21:21