Paracelsus i vår tid

”Den som kan vara sin egen skall inte tjäna någon annan.” Jag gillar det citatet. Det gjorde sig ständigt påmint när jag skrev min Strindbergsbiografi för några år sedan. Strindberg var en stor Paracelsus-entusiast vilket märks bland annat i hans uppsats ”Stenarnas suckan”.

Jag kommer att tänka på ett annat citat sådär helt apropå, från förra århundradet, sagt av den estländske författaren Jaan Kaplinski:

”Jag tror på balans i evolutionen och naturen. Människan har i sitt övermod utmanat naturen. Naturen måste en gång besvara människans hybris med nemesis.”

Paracelsus skulle nog ha blivit ganska förskräckt om han sett hur det ser ut i vår tid, hur vi missbrukar naturens resurser, vår okunskap om kemiskt avfall mediciner, fluor, radium etcetera och mycket annat.

Han hette egentligen Theofrastus Bombastus Phillipus Aureolos Augustinus von Hohenheim, född i en schweizisk klosterby och död i Salzburg fyrtioåtta år gammal. Som sjuåring blev han moderlös mamman tros ha smittats med spetälska. Fadern var god mot honom och började utbilda honom. Sedan tog universiteten vid. Paracelsus hade bestämt sig för att bli läkare, som sin far. Medicinen på den tiden lutade sig mot humoralpatologin – läran om att den mänskliga organismen består av fyra vätskor; blod, slem, gul galla och svart galla. Vätskorna kallades också humores.

I förordet till ”Boken om homunculus och andra texter” berättar Norbert Feusi om denna medicinska inriktning och om att ord som humör och melankoli kommer från humoralpatologin. Det fanns ett holistiskt synsätt, en länk mellan sinnesstämningar temperament och köttet, det fysiska.

Paracelsus hamnade ständigt i dispyter med läkarkollegorna och var en pionjär på sin tid. Han deltog i krig och fick möjlighet att träna kirurgi på lemlästade soldater. Kniven och sågen var alltid sista utvägen.

När man läser hans texter möts man av en fin linje mellan det naturliga och det övernaturliga. Han lyfter fram olikheter som något positivt och nödvändigt, olika talanger hos olika människor, olika temperament, vishet i olika skepnader. Vikten av de fyra elementen går som en röd tråd.

Det finns avsnitt som vi idag kanske inte kan relatera till, men som har ett symboliskt värde för helheten. Och det är smått fantastiskt att nu på svenska få ta del av tankar och idéer som härstammar från sen medeltid, sprungna ur en människa som levde för femhundra år sedan!

Vertigo förlags utgåva innehåller ”Boken om nymferna, sylfiderna, pygméerna, salamandrarna och de övriga andarna” och ”Sju försvarstal angående diverse angrepp från missunnsamma vedersakare”.

Förordet, eller introduktionen, på femtio sidor är en lysande levnadsteckning. Norbert Feusi, ordförande i Svenska Paracelsus-sällskapet sedan 1993, vet vad han skriver om.


Författare: Paracelsus
Titel: Boken om homunculus och andra texter
Översättning och förord: Norbert Feusi
Förlag: Vertigo
Utgivning: Hösten 2008

Av Stefan Whilde 25 nov 2008 08:09