Hur är egentligen den svenske mannen?

Hur är våra svenska män egentligen? Ibland tror jag att inte ens de svenska kvinnorna vet det. Det känns som om kvinnan grundar sitt kunnande om mannen på antika sägner.

Min mamma brukade säga att min farfar var en väldigt aggressiv och otrevlig person, samt väldigt svartsjuk. Jag fick veta att han beskjutit en beundrare till farmor med gevär, men jag har aldrig vetat om han dödat någon eller inte. Män ska inte vara i köket, för de tvättar aldrig händerna när de är på toaletten, brukade mamma säga. Hon hade rätt mycket makt hemma, men var inte lyckligare för det. Jag brukade tycka synd om pappa och hoppades han skulle träffa någon annan, men de förblev gifta hela livet.

När jag var liten, fick jag också uppfattningen, att bara en del gifta par var lyckliga med varandra. Jag tyckte ibland att kvinnor behandlade sina män en aning nedlåtande. Jag tyckte att männen var tystare än kvinnorna och tålde mer, eftersom de sällan sa emot. Det var vad jag upplevde.

När jag som vuxen träffat mina släktingar, har jag fått en helt annan bild av min farfar. Jag fick höra hur mycket humor han hade och hur omtyckt han var på bygden, men han festade ibland och det var nog det som mamma inte tålde. Elak var han absolut inte enligt min farbror och han var ofta ute med sina grabbar barnen och fiskade och åkte skidor - och han lämnade lönen till farmor. Sen fanns ju motboken.

På något sätt skrämdes jag av männen under min barndom, men tyckte också att många kvinnor klagade på sina män.

Men vad männen gjorde på 40-50-talet eller ännu tidigare, ska inte nutidens män straffas för. Kvinnan har kämpat för sin rätt från 20-talet, då hon fick rösträtt och säkert kämpat ännu tidigare också.

Den ständiga kampen mellan könen fortgår och jag kan bara gissa mig till, vad som är grunden för den - sexualiteten. Men det är förstås bara en gissning. Den sexuella skillnaden mellan män och kvinnor är, att mannen är den pådrivande och kvinnan den tagande. Mannen är den som ska lägga ner sitt byte och det ger ett visst övertag. Det kan få kvinnan att känna sitt underläge, även om det är undermedvetet.Kanske därför denna ständig kamp mellan kvinnor och män?

Man säger att kvinnor gillar riktiga karlakarlar, men när det kommer till kritan, är ju inte heller det bra. Läste i tidningen häromdagen en beskrivning om hur den perfekte mannen ska vara. Han ska veta vilken glass kvinnan tycker om, kunna trösta och även gråta själv, kunna diskutera intressanta böcker tillsammans med sin kvinna och vara en riktig vän m.m.

Mannen har ju visat sin personlighet i reportage och olika program, men det har inte räckt för att skapa en bild av den svenske mannen.

Hur är han egentligen?

Av Pia Isaksson 25 nov 2008 16:24