Tänk att vakna upp med en ny skandal. En kvinnoforum som har plundrat skattebetalarna på deras pengar. Det är en sak att förskingra pengar om det verkligen går till de som drabbas. Men i detta fall hade det gått till chefens lön! På det hade chefen skickat en räkning till riksdag att få mer bidrag! Att chefen hade varit charmig och intensiv. Då hade folk givit med sig!
Då gick mina känslor till de som har sökt sig dit för att få hjälp och alla de som arbetar inom verksamheten och vill hjälpa. De måste verkligen lida. De har inte gjort några fel. De är inte ansvariga för detta! Det måste man tänka på när man vill anklaga någon inom den verksamheten.
Men det är inte vad denna artikel ska handla om.
Jag läste något i artiklarna om ämnet om ett uttalande från en av våra stora politiker. Då föll allt på plats för mig. En undran och fundering som jag har haft i 10 år fick svar tack vare dessa artiklar och utalande. Plötsligt såg jag varför jag själv inte hade fått hjälp. Det var som att alla pusselbitarna hamnade på rätt plats och det var faktiskt rätt roligt. Jag brast ut i asgarv. Det var så befriande att få skratta.
Sedan mindes jag att Mel Brooks eller John Cleese sa att man kan skämta om allt om man gör det med stil.
Det som en gång var en djup tragedi för mig blev nu helt hysteriskt roligt. Det var som en scen öppnade sig och idéer sprudlade ner från himlen och det var bara för mig att skriva ner dem. Jag skrattade mungiporna ur led. Inget var heligt! Allt gick och skämta om. Förlåt Magnus Betnér för att jag snodde uttrycket. Pjäsen handlar just om hur samhället behandlar och handlar i brottsärenden på ett hysteriskt, överdrivet, parodiskt och komiskt sätt. Den är helt galen!
Det kändes som jag fick ett slut på det gamla och fick en ny början. Det nya öppnade sig med ett asgarv. Min framtid är väldigt ljus!
Av Perla L 12 nov 2008 08:24 |