Den som är skild slängs till vargarna

Som skild i Sverige får man klara sig själv. Det hjälps inte att man varit en omtänksam förälder till sina barn, det är alltid tvåsamhet som räknas.

Man säger att barnen accepterar att mamma och pappa skiljer sig, men det är inte sant. Djupt under ytan ligger missnöjet och gror hos barnet. Den där frågan; "varför kunde inte mamma och pappa hålla ihop? Fanns det verkligen ingen möjlighet?".

Det finns ingen helhet så viktig för barnen som föräldrarna, de riktiga föräldrarna. Det spelar ingen roll vad de säger, för det är inte alltid sant; när de försäkrar för den förälder som frågar att det gör ingenting, att mamma och pappa skilt sig. Nej, säger de för det mesta, för de vet, att det ändå är för sent. Men många hoppas alltid att föräldrarna ska hitta tillbaka till varandra.

När barnen växer upp, blir det de hela familjerna som räknas i bekantskapskretsen. Det kan vara svärföräldrarna eller andra familjer som man kan ta till sig, behöver inte ens vara släkt, bara de håller ihop parvis. Den ensamma frånskilda mamman eller pappan, räknar man ska klara sig själva. Därunder ligger anklagelsen om att familjen brutit upp och nu inte kan erbjuda en mamma och pappa längre, att hälsa på vid högtider och helger.

Varför ska man hälsa på mammas nya pojkvän och mamma, när man kan hälsa på tant Agda och farbror Adam som är så snälla och mysiga tillsammans. Varför ska man hälsa på pappa, som alltid är så deppad och inte ens har skaffat sig nytt sällskap, utan tagit till flaskan i stället?

Myten om att barnen kan anpassa sig till föräldrarnas skilsmässor och acceptera nya familjebildningar eller en ensam mamma eller pappa är just en myt anser jag.

Barnen tittar inte på om mamma och pappa är lyckliga tillsammans, huvudsaken är att de håller ihop som en institution, dit man kan vända sig med vissheten om att "det är i alla fall mina föräldrar". Däri ligger en trygghet, som inte kan ersättas med mammas tre pojkvänner eller pappas fyra tjejkompisar.

Den som är skild slängs till vargarna och får därefter klara sig själv bäst den kan, här i världen.

Av Pia Isaksson 27 okt 2008 20:03