Svaret finns framför näsan

I min senaste artikel på Sourze, ”Äntligen klara besked”, tar jag upp de vetenskapliga bevis som lagts fram av Medical research Institute i Nya Zeeland. Studierna visar att barn som ordineras Alvedon eller andra smärtstillande preparat med substansen paracetamol löper mer en femtio procents högre risk att utveckla astma, allergi eller eksem.

De vanligaste reaktionerna när sådana här undersökningar presenteras är:
1 Nej, men jag köper bara Alvedon när det verkligen behövs. 2 Ska man inte kunna använda kemiska mediciner över huvud taget? 3 Det är allmänt känt att mediciner ger biverkningar, men man måste ju ta dem!

Jag tror att vi bemöter problematiken från fel håll. Vi kanske skulle fråga oss det här istället: När behöver ett barn Alvedon? Ska våra barn aldrig ha lite ont eller känna sig hängiga?

Generellt sett så är svenskars smärttröskel oroväckande låg och den här urholkningen av motståndskraft börjar med att vi ger barn medicin som leder till just bristande motståndskraft.

Det handlar om missbruk, om onödiga ordinationer, om föräldrar som lärt sig att minsta feberkurva är farlig, om sjuksköterskor på BVC som av missriktad välvilja vill ta det säkra före det osäkra utan någon som helst framförhållning eller långsiktig plan.

Det handlar om okunskap.

För att ta en annan studie som exempel: Den 13 november 2004 gick TT ut med ett pressmeddelande som berättade att antibiotika är onödigt vid behandling av öroninflammation. Patienten blir lika frisk utan behandling. Detta hade distriktsläkaren Thomas Neumark kommit fram till i en undersökning som genomförts på 261 svenska barn.

Det finns alternativa, biverkningsfria behandlingar som inte hämmar symtomen och därför inte heller riskerar bieffekter i form av framtida eksem, allergier, astma eller mag- och tarmproblem. Tyvärr är dessa väl beprövade alternativ kinesisk akupunktur, klassisk homeopati m. fl otillåtna för barn under 8 år i Sverige.

Så svenska föräldrar får åka utomlands, till Danmark, Norge, Tyskland eller Frankrike för att få fullgod vård. I Tyskland och Frankrike samarbetar homeopater och allopater på sjukhusen. I England och Grekland finns homeopatiska sjukhus och kliniker specialiserade på kinesisk akupunktur. Tyska apotekare är utbildade i grundläggande homeopati eftersom homeopatiska substanser säljs på apoteken. Och då har jag bara vidrört några europeiska exempel.

Nog behövs båda inriktningarna som komplement till varandra när man väljer hjälp vid sjukdom – allopatin och homeopatin komplementärmedicinen borde kunna samarbeta sida vid sida i Sverige, det fungerar ju utmärkt i andra länder.

Det jag kritiserar är alltså missbruket av kemiska läkemedel. Det sätts in mediciner på tok för ofta och alldeles för vidlyftigt. Jag är också starkt kritisk till den okunskap om komplementärmedicin som finns i Sverige. Vi är ett litet land som borde slänga skygglapparna och använda oss av omvärldens erfarenheter.

Jag tycker inte det är särskilt ansvarsfullt att ge sitt barn Alvedon eller annat kemiskt preparat bara för att barnet har lite feber eller ont i örat, inte när kunskap finns om att hämmandet av feber e d kan utlösa astma, allergi o s v på sikt.

Hotet mot folkhälsan ligger i den onda spiralen: Man ger ett barn Alvedon. Barnet reagerar med eksem det kan komma kort efter det att febern tryckts undan eller flera år senare. Eksemet behandlas med kortisonsalva som utlöser allergi. Nya mediciner sätts kanske in och i tonåren har barnet tarmproblem som ”kräver” mer kortison och sulfapreparat.

Det sunda förnuftet säger att feber går över av sig själv i de flesta fall. Detsamma gäller t ex eksem. Visst, eksem kan vara jobbigt, det kan klia, det kan se ”otrevligt” ut, men det går över. Varför låter vi då inte processen ha sin gång? Varje genväg leder ändå till en omväg. Och sedan undrar vi varför vi är förkylda hela tiden eller varför vi måste bli så förbannat sjuka på ålderns höst? Svaret finns ju precis framför näsan på oss.

Av Stefan Whilde 22 sep 2008 12:33