sourze.se

Film: The Ruins - lika dålig som amerikanskt kaffe

"Jag kan ge ett hedersomnämnande till special fx-teamet för en av de vidrigaste amputationer jag sett under min tid på jorden, och en mycket intressant variant av seppuku. Trots detta, kan filmen tyvärr inte räddas."

Betyg: IG
Titel: The Ruins
Genre: skräck/thriller
Regi: Carter Smith
Medverkande: Jonathan Tucker, Jena Malone, Shawn Ashmore, Laura Ramesy, Joe Anderson.
Speltid: 91min
Premiär: 6 juni

Skräckfilmer ska tydligen, enligt otroligt säkra källor, vara Amerikas triumfkort, jämte kaffe. Det är mycket intressant, med tanke på att sannigens klocka ljuder helt annorlunda: Om du vill ha bra kaffe i USA så får du importera det, detsamma gäller för skräckfilmerna. Vad USA däremot har, är hyrbirs och en fundamental ignorans inför alla andra kulturer än sin egen. Totalkalkonen "The Ruins" är inte bara ett skämt mot allt vad integration heter, den är även rent ut sagt rasistisk och totalt ologisk. Jag blir helt gråtfärdig av förfäran.

Storyn är alltså som följer:
Fyra ignoranta söner av Adam och döttrar av Eva åker till Mexico, det förlovade landet, på semester. Karakärerna är så in i märgen dumma, att det nästan gör ont att se på dem.
Vi har alltså: Det mentala kalhygget, Amy Jena Malone, som är ihop med yllenylle aka ’pre med’-Jeff Jonatan Tucker, Varity Football-kaptenen Eric Shawn Ashmore, och hans extremt labila/schizofrena men i övrigt ganska vettiga Stacy Laura Ramsey. En dag vid poolen när de har tröttnat på, vad jag förmodar är, två veckor av swinging så dyker, som ett svar på deras böner, en mycket vacker mystisk man från München upp och berättar om en utgrävning vid en gammal Mayaruin mitt i skogen. Att det är allämnt känt av alla att Mayaindianernas mark är helig verkar inte bekomma det glada gänget det minsta. Så ut i skogen åker dom. Väl framme blir dom, av förklarliga skäl, såklart brutalt stoppade och dom rymmer upp i den pyramidformade fästningen, bara för att inse att det kanske inte var Mayaindianerna de skulle vara rädda för trots allt. Däruppe, på toppen, lurar nämligen straffet för deras synder, och hade jag inte varit så urbota trött på hela bunten skulle jag tyckt synd om dem. Jag kommer på mig själv med att skratta och det var ju lite fel reaktion.

Jag ryggar tillbaka inför filmens frosseri i fördomar, jag finner det intressant att det såklart måste vara ett Mayatempel som slingeräxterna växer på. Jag begriper inte västvärldens hat och rädsla inför indianerna. Vi har ju redan tagit ifrån de allt deras land, vad mer kan vi göra för att hindra dem från att förökas? Herregud, väx upp Onkel Sam!

Däremot måste jag ge ett hedersomnämnande till special fx-teamet för en av de vidrigaste amputationer jag sett under min tid på jorden, och en mycket intressant variant av seppuku. Trots detta, kan filmen tyvärr inte räddas, det blir på nåt sätt alldeles för smetigt. Inte ens underbara Jonathan Tucker lyckas förmå mig att ändra åsikt - och då är det illa. Därför har jag ett personligt meddelande till regissören, rakt från hjärtat:

Har du hört att McDonalds söker ny personal?


Om författaren

Författare:
Leiyah Lindén

Om artikeln

Publicerad: 30 maj 2008 11:29

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: