Rika flickor bloggar inte

Jag kommer ihåg när jag hade en dröm, en dröm om att en dag bli upptäckt. Som vad vet jag ännu inte, men förmodligen som en kick-ass-glamourmodell utan dess like eller en författarinna som får Selma Lagerlöf att slänga sig i väggen och vända sig i graven. Men på äldre dagar har mina drömmar börjat sina. De sipprar iväg utan att jag hinner stoppa dem och det är en personlig kris. Jag har ingen identitet längre. Vad vill jag med mitt liv? Vad vill jag bli?

Jag kommer ihåg när jag älskade att skriva. Jag skrev så gott som varenda dag, flera flera gånger om. Men jag tror fan i mig att min blogg har sugit musten ur mitt skrivande. Bloggen har sänkt min skrivaranda. Och vet ni varför? Jo, för en del nämner inga namn tjänar upp till 60 tusen kronor i månaden på att skriva en jäkla massa skit, en max två gånger om dagen. De skriver vilken färg på strumporna de har eller att deras pappa betalat hela deras semester alternativt krogrunda. De skriver totalt ointressanta saker och ofta med en jädra massa stavfel. Och samtidigt så sitter det människor och blottar hela sitt liv. De skriver om sin Anorexia de inte kan få bukt med, de skriver om sina föräldrar som super och slåss, de skriver om sina vänner som hastigt gått bort, de skriver om sitt psykiska lidande. Men vad får det för de? Kanske en snäll kommentar once in a while men fan inte mer.

Och det har sänkt mitt skrivsug så oerhört mycket. För vem vill läsa det jag har att komma med? Ge mig en bra anledning till att öppna mig och berätta om mitt liv som varit en jävla berg och dalbana i 17 år. Jag vill skriva för att jag vill nå ut med det, få människor att förstå. Men nu förtiden vill vi ha mer, vi vill inte läsa om en 17-åring som fått se en anhörig bli drabbad av cancer, vi vill inte läsa om en tolvåring som skurit upp varenda ven i kroppen. Vi vill läsa om bortskämda tonåringar som inte vet vad livets hårda skola går ut på eftersom de lever i en sådan skyddad värld.

Men vem vet? En dag kanske jag blir upptäckt. Då kanske jag också börjar tjäna hutlösa summor. Men jag lovar er, jag kommer fortsätta att läsa de mindre kända bloggarna för det är där den riktiga skrivandan finns.

Av Anna Pietiläinen 14 maj 2008 08:57