Jag var ingen för dig

Jag går runt Saturnus ringar
sätter mig på kanten
blickar ut mot ett mörker utan slut
bara jag och evigheten

Du - en Galio på äventyr
i en galax ljusår ifrån
Orion du spänner din pilbåge och svingar ditt svärd
en himlens härskare på ett segertåg längs vintergatan
tänder stjärna efter stjärna

Du sköt iväg en pil tvärs igenom universum
den träffade mig
rakt i hjärtat

Innan var jag lyckligt ovetandes
om din existens bland de Galileiska månarna

Du lägrade både Artemis och Eos
men ditt hjärta tillhörde Venus
lufthavet det brusande
upproriska underströmmar i mitt förnuft
siktar av misstag
fyrar av min projektil

För mig du numer är en slocknad Nova
för dig jag kanske alltid varit

Din stjärnbild
en befästelse på mitt himlavalv
en himlakropp som för evigt minner om dig

Ett scenario för smärtsamt att beskåda
min själ en tung meteor
slungas oförbehållsamt ut i världsalltet
utan skyddsnät

Orion - att aldrig få dra fingrarna genom dina blonda lockar
silverblänk i ögonvrån
kaskader av kristaller dalar sakta
ett ordensregn som når jorden och blir till porlande bäckar

Av Linda Garbén 30 jan 2008 12:25