Varför leva?

Jag var nästan fyra år när jag för första gången ställde mig frågan: Varför leva?

Jag såg med egna ögon hur de grävde ner min fostermors pappa i joden och skottade igen, så detta med att flytta till himlen förstod jag var en ren och simpel lögn. Jag förstod varför de hittat på lögnen; Att bli nergrävd så där var för skrämmande. Som litet barn blev jag verkligen rädd, men ju äldre jag blev desto värre visade sig sanningen vara. Inte ens de lärdaste och smartaste bland de vuxna var mindre rädda de heller. Till och med några av dem köpte drömmen om gator av guld och salar med harpomusik. Då insåg jag att inte heller jag som vuxen skulle kunna komma närmare svaret på tillvarons gåta. Varför lever här ett så kort tag och med så mycket möda, sorg och obehag för absolut ingenting?

Hade jag haft några vuxna runt mig hade jag säkerligen plågat dem med alla mina frågor. Som det nu var fick jag tåla mig tills jag kunde läsa andra vuxnas teorier i böcker.
Jag har under livets gång tagit del av många både smarta och filosofiska personers tankar om meningen med livet, men ingen av de jag hittade har kommit längre än jag själv, dvs till frågorna.

Eftersom jag hade tillgång till Bibeln började mitt sökande i den, närmare bestämt hos predikaren som varit upptagen av de här frågorna. Kapitlen är långa så jag ska bara återge mycket kort vad som fängslade mig som barn:

"Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda. Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind. Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen? Släkte går, och släkte kommer. Och solen går upp, och solen går ned; intet nytt sker under solen. Jag, Predikaren, var konung över Israel: Se, jag har förvärvat mig stor vishet: då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind. Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.

Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus, planterade vingårdar, anlade lustgårdar och köpte trälar och trälinnor, och hemfödda tjänare fostrades åt mig; jag fick boskap i större myckenhet än någon som före mig hade varit i Jerusalem. Jag samlade silver och guld, jag skaffade mig sångare och sångerskor och: En hustru, ja, många.

Glädjen och arbetet för att bereda sig glädje är fåfänglighet. Det går den vise såsom dåren. Vad gagnar det till? Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning. Men lyckligast prisade jag den som icke hade kommit till världen."

Ja, ni som läst er predikare vet att resten av hans kapitel går ut på samma sak: Varför ska vi behöva leva över huvudtaget?

Barnet, som var jag, tog girigt emot ett igenkännande av sina egna tankar men vad gör man som barn vidare? Jag tyckte inte att jag skulle behöva växa upp då jag ändå ganska snart skulle åldras och dö.

Ett annat citat följer mig sedan barndomen:

"Dödens eviga normaltillstånd som bara bryts någon sekund av liv. Och ändå strävar de flesta människor så väldigt för sina sekunders liv."

Som om höga titlar och många pengar skulle ändra på livets fundamentala villkor?

Som vuxen tänkte jag ett steg till när jag insåg hur varje lilla däggdjurs art, varje växt kämpade för sin paus i döden. Vissa arter djur dör direkt efter parningen och får aldrig se sin avkomma. Varför parar de sig ändå? Vissa spindelhonor äter upp hanen efteråt. Varför i all världen går han i närheten av en spindelhona i stället för att satsa på ett långt och lyckligt spindelliv?

Men det bara rullar vidare. Även de med drömmar om himlar måste resignera inför att vi behöver solen på vår planet. Och solen är ju en stjärna och lyder samma livets lagar som vi småkryp. Den åldras, slocknar och dör. Och med henne dör planeterna som ingår i vårt solsystem.

Så varför skaffar vi barn och för släkter vidare till ingen nytta? Så vidare muntert i livet har de flesta heller inte. Jag läste i dagarna en undersökning: Av jordens befolkning fick åtta procent äta sig mätta och sova i egna sängar.

Ju mer jag läser desto mer inser jag hur lite jag vet, men min undran sedan mitt fjärde år står fast: Varför?

Av Sunny Börjesson 12 jan 2008 12:32