Socialen missbrukar sin makt! Forts

Vi kom i kontakt med socialen efter tips från BVC som tyckte jag behövde hjälp efter en svår förlossning. De kunde inte erbjuda något. De sade att socialens Boendestöd kunde hjälpa. Socialen kontaktade oss och vi bestämde oss för att tacka ja.

Vi är varken missbrukare eller psykiskt sjuka. Jag hade enbart posttraumatiskt stressyndrom, vilket soc. visste om. Boendestöd skulle stötta oss i att ta hand om vår son eftersom jag var mest sängliggande efter förlossningen. Men jag tog hand om lillen så mycket jag kunde. Min sambo gjorde resten. Boendestöd? De gjorde inget! De pratade, gjorde inget aktivt.

Mitt ptsd var bättre än innan jag blev gravid. "Många som får diagnosen förbättras spontant, det vill säga utan behandling." Citat från Katja Öster, Vårdguiden på internet.

Vi var på öppen förskola, sk. Babyöppet och lillen tyckte det var roligt. Jag blev bättre och bättre och var på extra efterkontroller. Efter en infektion i såret och antibiotikakur mådde jag ännu bättre. Jag fick inte igång amningen och det kanske var lika bra, eftersom jag tvingades ta antibiotika. Vi var på BVC som alltid sade samma sak: vår son var välutvecklad och normal. Han mådde bra på modersmjölksersättningen som byttes ut till mjölkfri, efter att BVC misstänkte mjölkallergi.

En dag kom Boendestöd just då som vi höll på ge lillen kolikmassage, vilket vi gått kurs i. Boendestöd gick emellan och lyfte upp vår gråtande son som då hade fått ut en mängd gaser. Det hade Boendestöd missat. Hon ville inte höra våra förklaringar utan skällde ut oss istället! Det var hon som anmälde oss, men det fick vi inte veta förrän efter utredningen var klar.

Boendestöd kom tillbaka på kvällen och bad oss gå med på att besöka Familjegården X. Vi gick med på studiebesök, men vi blev kvar för avlastning, sade dem.

Men det var det aldrig. Redan nästa dag startades en utredning, bakom våran rygg! I journalen står utredningens startdatum och det var dagen efter vi kom. Vi var ovetande om detta. Vi trodde det var avlastning och att vi skulle få åka hem efter en vecka, men då sade vår handläggare på soc. att vi var under utredning!

Gissa hur många tankar som snurrar i huvudet då man får höra detta och förstår inte varför! Vi fick inte veta det heller, för det skulle "förstöra utredningen"!

Vår släkt kontaktades aldrig, trots önskemål från oss. Vi fick aldrig vara delaktiga i utredningen. Socialen kontaktade BVC utan att vi fick kommentera det som sades. Vi stängdes helt utanför vår egen utredning! Konstigt nog hade BVC ändrat sig angående oss och påstod vi var osäkra som föräldrar. Hon sade aldrig något sådant till oss!

De 16 olika utredarna på Familjegården beskrev vår son som glad, busig, aktiv, välmående, välutvecklad. Så socialens beslut att ta honom ifrån oss kom som en mycket svår chock.

Socialen har inte nämnt att mitt ptsd var orsaken. För i så fall skulle de väl ha tagit honom direkt, istället för att sätta in Boendestöd som ändå inte gjorde något annat än anmälde oss, efter flera månader.

Socialen har nämnt att orsaken var "omsorgsbrister" men trots att vi frågade fick vi aldrig något svar på vilka bristerna var!

Något som hände vår son på familjehemmet var att han blev kuvad. Varje gång vi kom var han kuvad men sken upp direkt då han fick se oss. Han blev sedan sitt gamla vanliga jag igen, tills vi skulle gå. Då grät han eller blev allvarlig. Allvarlig? Något som han aldrig varit eller är hemma!

Vi tvingades gå med på denna placering eftersom vår handläggare hotade oss med LVU tvångsplacering! Det var en sk. "frivillig placering" under hot om LVU. Vi fick inte hem honom, trots intyg från psykolog att jag mådde bra, fast det var ju ändå inte orsaken till placering, men vi ville ju verkligen få hem vår älskling igen och prövade allt!

Familjehemmet lovordade oss också och hade inga anmärkningar. Till sist vände vi oss till Länsstyrelsen som reagerade skarpt: vår son skulle hem och det omedelbart!

Ändå startade socialen en ny utredning, enbart baserad på allt gammalt skvaller som skedde på Familjegården. 16 olika utredare, då kanske det blir så?

När Länsstyrelsen fick veta detta, blev de ännu mer upprörda och håller på för fullt med en Social Tillsyn nu.

Nu mår vi, hela min familj bra. Vi tänker inte älta det helvete vi gått igenom. Lillen mår bra, är som vanligt glad, aktiv, busig, äter bra, sover bra, vi är ute mycket, läser sagor, går på öppen förskola igen. Socialen kontaktade vår nya hemkommun, ja vi flyttade efter att vår son fått komma hem. Soc. här berömde oss som föräldrar och äntligen fick vi träffa en handläggare inom Barn på soc. Där vi drabbades var vår handläggare ej utbildad inom Barn! Efter denna träff, lades den nya utredningen ner och vi var fria! Äntligen!

Av Elisabet Persson 01 jan 2008 22:01