Libanon: Ett land utan statschef

Dagen innan Lucia satt jag på George Bush International Airport i Houston uppkallad efter George Bush d.ä. och väntade på att flyga till Beirut via Paris med Air France. Den euforiska känslan som alltid infinner sig när man är på väg hem på ledighet efter en sjötörn författaren seglar överstyrman på ett norskt tankfartyg och bor i Libanon, red anm försvann snabbt när ett nyhetsinslag flimrade förbi på TV-monitorn om ett bombattentat som tagit livet av en libanesisk general. Snabb uppkoppling på internet för att få mer information om var det hela hade skett, alltid orolig för nära och kära.

Attentatet skedde i förorten Baabda där både presidentpalatset och försvarsministeriet är belägna. Offret var denna gång inte en poltiker utan en populär och opolitisk militär, Brigadgeneral Francois el-Hajj, som antagligen skulle ha blivit utsedd till näste överbefälhavare. Som vanligt var attentatet professionellt utfört, med en massiv bilbomb som gjorde en stor krater i vägbanan. Ibland undrar man om det inte finns en affärsverksamhet i Libanon, en "Murder Incorperated Ltd.", som man kan hyra. Det är en verksamhet som kräver professionella utövare som behöver träna och utöva sitt hantverk med jämna mellanrum för att stå på topp. Libanon är den perfekta marknadsekonomin, finns det ett behov så är det alltid någon som ställer upp med tjänster. Som vanligt dyker frågan upp vem som hyrt dessa tjänster, vad det nu CIA, israeliska Mossad, syriska Mukhabarat eller en nykomling bland "the usual suspects, Fatah al Islam. Den avrättade generalen var ansvarig för segern mot fundamentalisterna i Nahr el Bared.

I Libanon glöms attentaten snabbt bort och det som nu står i nyhetsfokus är valet av ny president. Landet går nu in på sin fjärde vecka utan statschef och med ett tomt presidentpalats. Idag skall parlamentet mötas igen för att försöka välja en ny president. Man har in princip beslutat att överbefälhavaren, General Michel Suleiman, skall väljas men det har ställts krav från den kristna oppositionen om vem som skall bli ny premiärminister. Jag följer den engelkspråkiga webbsidan "Naharnet.com" som kontinuerligt uppdaterar vad som händer i parlamentet och ännu har inte tillräckligt med riksdagsmän infunnit sig i parlamentetsbyggnaden för votering. Webbsidan har också sin egen omröstning om vem som skall bli president. Det råder det ingen tvekan om vem som libaneserna vill ha, den kristna oppositionens ledare Michael Aoun leder med hästlängder. Det är en nagel i ögat på USA som inte kan förstå sig på Aouns popularitet och gör sitt bästa för att smutskasta honom i västerlig press där han beskrivs som Syrienvänlig. Att förklara hans popularitet är enkelt, han är hederlig och den ende, bland alla kappvändare, som med historiens rätt kan kalla sig icke Syrienvänlig.

Kort sagt, det är ett smutsigt politisk spel på hög nivå med tung inblanding från USA och Frankrike. Det amerikanska sändebudet David Welch har varit på besök med budskapet att idag måste valet ske och den franske presidenten Sarkosy har sagt att nu är det sista chansen att välja en president. Men libaneserna är ett seglivat släkte, de rider säkert ut den här stormen också.

Av Lars Bergqvist 17 dec 2007 15:57