Jultomten kommer

Det är så lätt för oss vuxna att vinna tillfällig gunst hos barnen genom att köpa lite extra saker. Det är lätt för oss att efter ett år av stress och surt morgonhumör döva vårt dåliga samvete med prylar som lär barn att man kan köpa ett hjärta.

Visserligen är barn smarta och oförstörda till en viss gräns. De uppskattar alltid närvaro och närhet mer än plastflygplan och pengar i ett sliskigt julkuvert, men de låter sig formas och blir inte sällan kopior av oss själva precis som vi blivit små kopior av våra föräldrar.

Ta det lugnt i år. Trygghet handlar inte om vem som ger mest och bäst av flyktig underhållning. Från mina egna jular i barndomen värdesätter jag tiden högst, den tid mina föräldrar gav mig av sin uppmärksamhet, den glädje som var oförfalskad och uppriktig. En och annan julklapp som jag önskat mig minns jag också, men de flesta klapparna har fallit bort genom åren bortsett från fasters strumpor som jag aldrig ville ha men alltid fick, varenda julafton upp i tonåren.

Barn behöver inte ett överflöd av prylar, de behöver inte heller lära sig att man kan köpa sig fri från tid. Baksmällan blir bara så mycket tuffare i vuxen ålder. Nej, barn behöver kärlek och uppmuntran, lugn och bus i en och samma godispåse. Man kan börja till jul och sedan fortsätta in i vardagen. Det är inte svårt.

Andra steget i avgiftningen av ett präglat barn är att ta med det till en leksaksaffär utan att handla något. Låt det gå omkring och titta på sakerna, upprepa tills barnet slutat tjata om att köpa, köpa, köpa. Varje gång barnet tigger efter en sak är det vi vuxna som lärt honom eller henne att tigga genom vårt sätt att vara och handla. Första steget i avgiftningen blir därför att ändra på oss själva! Det är inte heller så svårt.

Steg 3: Ge barnet en kram istället för en leksak när det är ledset till exempel vid ett separationstillfälle. Och så kan vi fortsätta, men den här texten skulle ju handla om jultomten. Låt tomten komma med värdighet, bjud honom eller henne att sitta ner och berätta en saga, duka fram lite gröt och dela ut klapparna i en anda av mys och stilla förväntan. Naivt? Tja, det är upp till oss.

Av Stefan Whilde 17 dec 2007 11:12