Foto: www.granlundpictures.se - Sourze
Äntligen är det dags för finalen. Amanda borde vinna, men vad som helst kan inträffa. Om Marie Picasso vinner kommer hennes fans att säga "vad var det vi sa?". Om Cim Efraimsson och jag har jag haft rätt d.v.s. om Amanda vinner kommer de som kritiserade oss tidigare att troligen lysa med sin frånvaro. Om Marie vinner, kommer vi att behöva ta en hel del skit här från läsarna, och sen när hysterin lagt sig kommer läsarna att sakta krypa till korset och komma till insikt om att Cim och jag haft rätt för oavsett hur det än går så upprepar jag att det blir Amanda Jensen som skivbolaget satsar störst på. Marie, om hon vinner kommer att få en hel del uppmärksamhet i början under några veckor, men sedan kommer strålkastaren att slockna och om hon har jättetur kommer hon eventuellt att kunna hänga med på Diggiloo turnén under högst en säsong. Mer blir det inte. Marie, om hon vinner kommer med stor sannolikhet att få samma öde som fjolårets vinnare Markus Fagervall. I fall ni undrar vad det var för öde läs följande artikel ur Aftonbladet häromdagen:
Länk: aftonbladet.se
Om Marie Picasso vinner kommer det att bero på alla telefonröster från lite äldre medborgare som fortfarande lever i 70- och 80-talens "Whitney Houston värld". För dem är Amanda Jensen en liten "rocktjej" som de inte begriper sig på och Marie Picasso påminner dem om en ung Charlotte Perelli när hon sjöng "Tusen och en natt" i Melodifestivalen 1999. Sanningen är att de äldre telefonröstande består av människor som inte i sina vildaste drömmar skulle stoppa handen i plånboken och köpa en CD skiva. De är för snåla och deras intresse för tävlingen pågår bara under själva tävlingens tid. De stöttar inte artisterna efteråt! Amanda Jensens fans å andra sidan består av köpkraftiga ungdomar som lever för musik och som skulle köpa hennes CD skivor eller gå in på internet och köpa hennes låtar i mp3 format till sina Ipods eller mobiler, dels för att de är vana att köpa CD skivor och lyssna på IPods och de skulle rösta på Amanda, inte bara för att hon är bra, utan också för att de tycker att Marie Picasso är "töntig". När då Idolens strålkastarljus har slocknat kommer Picassos publik att sakta återgå till sin trista vardag och så småningom glömma henne när hon inte dyker upp längre i teverutan på fredagkvällar, medan Amandas publik kommer att invänta hennes nästa platta med stor nyfikenhet. Det vet Skivbolaget Song BMG och om Picasso vinner kan jag slå vad om hur mycket pengar som helst att vi inom kort kommer att se rubriker om vilken lansering Amanda Jensen får. Picasso kommer á la Linda Rosing, att gotta sig i det kändislivet och hon kommer att tycka det är kul att gå på kändisfester och synas och få den uppmärksamheten hon strävat efter - När det då tar slut kommer hon att undra varför. Samtidigt kommer Amanda Jensen att strunta i allt det där och koncentrera på att skapa musik.
Om man tittar tillbaka på Idols korta förflutna kan man göra en jämförelse. Samtliga vinnare, d.v.s. Daniel Lindström, Agnes Carlsson och Markus Fagervall har mer eller mindre försvunnit från nöjesarenan. När de deltog i tidigare finaler blev folk lika engagerade i dem som folk är i dag i Marie Picasso. Jag kan bara bekräfta att vi som jobbar med musik professionellt har vetat hela tiden att det var Darin Zanyar och Måns Zelmerlöv som skulle vara de riktiga vinnarna. I en tidigare artikel häromdagen skrev jag hur detta hände några gånger i Melodifestivalen. Ett av exemplen är 1986s Melodifestival då Lasse Holm och Monica Törnell vann med "Är det det här du kallar kärlek". Jag minns den kvällen då jag satt bredvid Bert Karlsson i Cirkus. När Holm och Törnell vann tittade Karlsson och jag på varandra och sade nästan samtidigt "Men det blir Style med "Dover Calais" som blir de riktiga vinnarna och vi hade rätt. Holm och Törnells låt såldes i drygt Guld medan Dover Calais blev tre gånger platina och blev tävlingen största succé.
Vad kan man konstatera från allt detta? Man kan konstatera att svenska folket och svenska juryn inte alltid röstar rätt, och med " inte rätt" menas att det ofta blir fel artist eller fel låt som vinner. Och vad är fel artist och fel låt? Det är artister som Daniel Lindström, Agnes Carlsson och Markus Fagervall som försvinner - deras låtar kommer man inte ens ihåg!
Det finns en gammal tro inom den svenska musikbranschen. Att vinna Melodifestivalen ger tillfälligt beröm, men att komma två eller trea ger nästan alltid stora framgångar. svensk melodifestivalshistoria kryllar av sådana exempel. En sak bara: Det här betyder inte att Marie Picasso blir den stora vinnaren i fall Amanda vinner och Marie kommer tvåa. Därför att ibland kan vinnaren vara en riktig vinnare ex. Carola, Främling, Jan Johansson , Se på Mig, mfl
Det råder därmed ingen som helst tvekan om att det blir Amanda Jensen som i slutändan , oavsett resultatet, som blir den stora vinnaren i årets Idol. Jag kan bara önska båda tjejer lycka till, och till Marie Picasso vill jag säga: För Guds skull njut varenda ögonblick, för du har gjort bra ifrån dig. Till Amanda vill jag säga : Du var bäst från början till slut och det kommer alla att inse oavsett resultatet.
Av William Butt 07 dec 2007 08:25 |
Författare:
William Butt
Publicerad: 07 dec 2007 08:25
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå