Kåldolmar med vitlök?

Vi har alla olika behov som vi tycker är viktiga att få tillgodosedda. Två av mina är mat och film. Helst av allt avnjuter jag svenskt i båda fallen. Svensk husmanskost borde ha röstats in som ett av världens underverk helt klart enligt min mening, den håller alltid. Att sedan film också ligger högt bland njutningsämnena har bidragit till en liten egenhet som jag fått, det förhåller sig nämligen så att så fort jag hittar en skådespelare som intresserar mig så jämför jag honom eller henne med en matingrediens, krydda eller om de är mycket duktiga, en hel maträtt.

Under ett års tid då jag skötte en personalmatsal åt ca 100 personer, vände jag antalet lunchgäster från 3-6 personer till 30-40, detta endast genom att införa just svensk husmanskost. I samma veva gjorde vitlöken sitt intåg i Sverige och svepte över landet som vinterkräksjukan, kunde dyka upp varsomhelst och helt oväntat, ibland på väldigt förvånande platser. Jag och en anställd som ofta talade om maträtter och även om vitlökens framfart var rörande överens om att vitlöken var god i mångt och mycket så länge de inte blandade in den i våra kåldolmar, just denna rätt var nämligen bådas vår favorit.

Nu till varför denna artikel fötts, just ikväll satt jag och tittade på en svensk film som heter "Se upp för dårarna", omedelbart blev jag helt fascinerad över en ung svensk tjej som heter Rakel Wärmländer, i filmen kallad "Elin". Äntligen en ung svensk tjej som med hela sitt skådespeleri griper tag i en så att man helt enkelt känner samma känslor som hon vill förmedla, äntligen. Givetvis blev hon jämförd med min älsklingsrätt, kåldolmar. Detta är, för er som inte brukar jämföra mat o människor, en hedersplats.

Lika snabbt dyker det upp en ung skådespelerska till, med utländsk härkomst, och även hon är fantastisk, så vad göra? Nina Zanjani, i filmen kallad "Yasmin" måste givetvis få en hedersjämförelse likt den svenska kåldolmen och vad är mer värt än att jämföras med den stolta vitlöken, med utländsk härkomst och älskad av så många.

Plötsligt slår en larmklocka till, Angus för helsicke, ser du inte vad du gjort? Du har precis godkänt kåldolmar med vitlök som något hänförande. Jag slår undan tankarna då denna film är så gripande med både kärleksbekymmer, integrationsproblematik, klump i halsen stunder och gud vet allt som Helena Bergström lyckats få med i sin regidebut. När filmen slutar är jag överrumplad, den är jättebra, jag får helt enkelt erkänna att om kåldolmar med vitlök smakar på detta vis, så pressa gärna in ett par extra klyftor för min del.

Av Angus Liddell 01 dec 2007 17:21