Kan Kina föda sin befolkning? del 2

Den 8 februari 2005 hade jag en artikel inne på Sourze med rubriken "Kan Kina föda sin befolkning?" Den har nu 1954 läsare. I Financial Times den 8 november 2007 finns en artikel skriven av Jing Ulrich med rubriken "China is key to whether high food prices are here to stay." I artikeln finns en rad uppgifter om Kinas matproduktion. Det är förvånansvärt att man kan producera så mycket mat.

Kina försörjer 22 procent av världens befolkning med mat, men har bara 7 procent av dess åkerareal och måste göra det med en svag försörjning endowment av jordbruksresurser. Det som förvärrar saken är att vattenförsörjningen bara är en fjärdedel av världens medeltal och dessutom ojämnt fördelad i landet med torka i norr och översvämningar i söder.

I underrubriken i min artikel på Sourze skriver jag: "Urbaniseringen i Kina minskar den brukbara arealen och ökar behovet av att importera livsmedel. Hur länge kan detta fortgå?"

Om detta skriver Ulrich följande:"Om man ser framåt väntar vi att Kina kommer att sikta på att förbli självförsörjande på spannmål som ris och vete medan man importerar mer foderspannmål. Kina kommer sannolikt att bli en nettoimportör av spannmål corn för första gången på ett decennium för att ersätta bortfall i den inhemska produktionen."

Hon fortsätter:"En mera välbeställd generation av kinesiska konsumenter håller på att ersätta en traditionell diet med en som lägger tyngdpunkten på kött, ägg och mjölkprodukter. Kinas stadsbefolkning som växer med 15 till 20 miljoner människor om året, konsumerar tre gånger mer kött än landsbygdsbefolkningen. Detta har stora återverkningar på landets konsumtion av spannmål, 70 procent av Kinas spannmålcorn och sojabönor och omkring halva potatisproduktionen går till djuruppfödning. Det går åt 5-7 kg spannmål till ett kilo griskött som är stapelvaran när det gäller kött i Kina. Sedan 1990 har Kinas fodermedelsindustri ökat produktionen med 18 procent om året för att försörja landets djurfarmer med foder.

Mitt i stigande efterfrågan på mat har ett plötsligt initiativ att öka produktionen av det för miljön mindre nedsmutsande biobränslet skapat en alarmerande källa till konkurrens om spannmålen. Kinas etanolproducenter har ökat produktionen av spannmålsbaserad etanol som tar hand om en ökande del av spannmålsproduktionen. En ökande oro för matförsörjningen gör att myndigheterna har avslagit nya tillstånd att starta ny etanolproduktion baserad på spannmål och gynnar nu övergång till att använda cassava och sorghum som råvara./-/

De kinesiska strävandena till självförsörjning har inneburit ingrepp i marknadens funktionssätt. När begränsningarna för import av sojabönor togs bort under 1990-talet blev Kina världens främste importör av soja. Samtidigt tas nya initiativ för att modernisera Kinas jordbruk. Ett 20 miljarder dollars projekt för att leda vatten från söder till norr är ett av dessa projekt. De närmaste åren väntar vi att böndernas inkomster ökar och att ett utbildningsinitiativ för att öka produktionen av organiska gödselmedel och ett avancerat bevattningssystem sätts i verket."

Artikeln slutar med följande analys: "Kinas framgång att lösa sina begränsningar vid produktionen av mat kommer att bestämma om höga matpriser kommer att bestå inte bara i Kina utan också i resten av världen."

En ny stor matproducent verkar Ryssland att bli enligt ett TV8-program om Stenbeck och Lundin Oil. Dessa har köpt 200 000 hektar mark där för att starta ett modernt jordbruk där man producerar uppåt nio gånger mer spannmål per hektar än nu. Området som köps är lika stort som Skåne. Det verkar otroligt att den nuvarande produktionen skulle vara så ineffektiv. Vi får nog snart erfara återverkningar av detta nya eldorado. Det blir jordbruk liknande det på prärien i USA med extensiva jordbruksmetoder till skillnad mot det arbetskraftskrävande jordbruket i Kina. Det är anmärkningsvärt att de små jordbruken där kan producera ett överskott som räcker till foderproduktion och etanoltillverkning. Frågan är om Afrika inte skulle kombinera båda systemen genom att öka produktionen hos småjordbruken och samtidigt sälja områden som ligger för fäfot till sådana som kan driva stora jordbruk. Det skulle likna den koloniala eran i Afrika men Afrika är nog i behov av ett omtänkande som man gjort i Kina och Ryssland.

I längden måste Kina utvecklas från att ha en majoritet av befolkningen sysselsatt i ett arbetsintensivt jordbruk till att större delen av befolkningen bor i städer med dess högre krav på levnadsstandard och konsumtion av animaliska produkter. Hur man löser detta med förluster av bördig jordbruksmark, behovet av bostäder och miljöpåverkningarna är en fråga som kommer att påverka hela världens framtid. En del ledare i utvecklingsländer kommer nog att åka till Kina i framtiden för att se om Kina har någon utvecklingsmodell som det egna landet kan dra lärdom av.

Om utvecklingen spårar ur kanske man måste chockhöja priserna på animaliska produkter för att minska konsumtionen. Under den kommunistiska tiden i Polen var köttpriserna mycket låga men så fort att priserna höjdes blev det demonstrationer. Man fick i stället importera mängder med foder för att tillfredsställa efterfrågan på kött. Efter Solidaritets makttillträde marknadsanpassades priserna och om man tidigare kunde köpa ett kilo kött kunde man nu bara köpa ett hekto till samma kostnad.

På frågan om Kina kan föda sin befolkning är jag nästan säker att man kan besvara den frågan med ett ja. Kina har en god ekonomi och kan lätt importera det som man inte producerar själv även om priserna på livsmedel på världsmarknaden skulle chockhöjas.

Av Yngve Karlsson 19 nov 2007 07:37