Rör inte mina köttänglar!

Jag har gjort det till en måttstock på livets goda att aldrig kommentera vad tidningar och annan media säger om mina böcker. Det är ingen principsak eftersom jag inte har några principer, det handlar snarare om de gustibus non est disputandum. De måste få tycka vad de vill och det gäller resten av mänskligheten också.

Jag har kommit ut med åtta eller nio böcker och är van vid det mesta, sågningar, hyllningar och tystnad från media, kärleksbrev från ensamma kvinnor, hatbrev från nazister och arga ”feminister”, tjuvnyp i kulisserna, bisarra marknadsföringsknep, suspekta konkurser, oläsliga kontrakt och snuskiga förslag.

När jag debuterade var jag jävligt nyfiken på vad kritikerna skulle tycka, nuförtiden är jag mer intresserad av att nå ut till mina läsare.

Min senaste roman Köttänglar har knappt hunnit från tryckeriet förrän första recensionen dimper ner i knät på mig, eller snarare i e-postlådan. Jaha, tänker man, boken finns inte ens i handeln än och första dag för recension ligger en, två veckor fram i tiden.

Det är litteraturkritikern och författarkollegan S. Hammarén som läst boken och tyckt till i en respektabel tidskrift. Han snirklar sig fram på sitt välkända och originella litteratspråk men vad tycker han egentligen? Ingenting visar det sig, varken eller, det är bra och dåligt, fint och ofint, ditt och datt, lite antingen eller, potatismos med korv eller antilopstek med rödvinssky, det är frågan.

Och ändå, mitt i detta hänsynstagande velande, har han mage att insinuera högst otrevliga saker om personerna i boken. Hur kan han göra något sådant? Han har ju varit hemma hos mig och ätit middag och allt! Vet han inte hur branschen fungerar? Jag bjöd på vegetarisk soppa med nybakat vitlöksbröd direkt från ugnen och rött vin Côtes-du-rhône och vi samtalade belevat om mitt bibliotek med femtusen titlar och om de nordamerikanska indianernas frigörelsekamp medan hans förtjusande flickvän rökte en cigarett på balkongen. Vi var så nära en sexuell relation som två heterosexuella män kan komma utan att ta av sig kläderna och så detta!

Klart som fan att han borde ha skrivit mig en eriksgata. Vad är det för fasoner?

Fotnot: Jag vill också passa på att göra reklam för min nya hemsida på stefanwhilde.se.

Av Stefan Whilde 18 nov 2007 11:58