Rätt eller fel att tänka själv?

Vad är auktoritet? Jag har läst i en bok, att 75 procent av medborgarna i samhället är autoritära. Det var en universitetsundersökning, som man gjorde i USA. De resterande procenten skulle då vara människor, som inte är auktoritära utan folk som avviker från det auktoritära beteendet. Auktoritär, förstod jag, är en människa som lärt sitt beteende och sina ideér från exempelvis en förälder. En människa, som blivit präglad av sin uppfostran. När jag läser i ordboken betyder auktoritet makt, myndighet, en förmåga att inge respekt. De människor som är auktoritära, är då påverkade av andra och tänker följdaktligen inte själva, vilket den resterande 25 procentandelen då skulle göra.

Om min pappa sa till mig, att långt hår ska man inte ha, utan man ska ha kort hår och se proper ut, ni vet slips, kavaj och skjorta, annars blir man inte accepterad i samhället och jag skulle tro på det - då skulle jag se till, att mina barn klippte och rakade sig, samt satte på sig snygga kläder samt att jag själv skulle göra det också. Då skulle jag till höra de auktoritära, enligt boken.

Nu far tankarna plötsligt iväg till Hasselakollektivet.
Innan jag var där som förälder, för att studera Hassela, hade jag sett KA Westerberg på otaliga bilder, läst om Hassela och var en enorm beundrare av deras metoder som föreföll mycket människovänliga i de föredrag jag lyssnade på om Hassela. KA Westerberg hade alltid lite ostyrigt hår som blåste i vinden och flanellskjorta, en riktig helyllekille!

Jag var förväntansfull när vi körde in på gården till Hasselakollektivet. Mötte en KA Westerberg i köket, med orange keps på svaj, guldhalsband och ett snack om allt annat än det jag ville höra. Jag visades runt och fick titta in i rum, där man tog in och tog ut mattor, sängkläder, skor och allt hela dagen, för att öva in ett beteende, som man inte haft i knarkarkvarten. Folk fick inspektera, emedan eleverna låg och skurade golven. Man skulle klippa sig, ta bort örhängen, skaffa kostym och skjorta, för det inger respekt i samhället. Det var då jag tänkte: varför kan man inte få hjälp om man har långt hår, örhänge och sina egna kläder? Varför kan man inte få vara den man är och vill vara, men ändå sluta missbruka?

Den resterande 25 procenten, som tänker själva och som inte gör som andra tycker, utan går sin egen väg i livet, med eller utan långt hår och örhängen - ska de någonsin räknas lika som de auktoritära, som har lånat sina ideér från andra och fallit för grupptrycket?

Vilken roll har exempelvis socialtjänsten? Är de autoritära eller tänker de själva? Dömmer de folk efter utseendet eller tittar de på individen? För om de skulle falla för grupptrycket, att döma folk efter utseende och efter folks utsago, utan att ta reda på fakta, skulle det vara katastrof för många människor.

Har funderat på det ibland, vilka kriterier de som har makten dömer efter, när det gäller oss samhällsmedborgare?
Jag vill tillhöra de 25 procent som tänker själva!

Av Pia Isaksson 17 okt 2007 15:13