Film: Blindsight - en helt fantastiskt film

Foto: Didrik Johnck
C The Little Film Company

Betyg: MVG
Titel: Blindsight
Genre: Dokumentär
Regi: Lucy Walker
Medverkande: Sabriye Tenberken, Paul Kronenberg, Erik Weihenmayer, Sonam Bhumtso, Dachung, Gyenshen, Kyila, Tashi Pasang, Tenzin
Speltid: 1 tim 44 min
Premiär: 21 september

I Tibet är blindhet ett straff för något man gjort i ett tidigare liv och att den som är blind är besatt av onda andar. Dit kommer den blinde amerikanen och bergsklättraren Erik Weihenmayer för att genomföra en bestigningsexpedition med sex blinda tibetanska tonåringar. Den underliggande frågan som tickar genom den här existentiella dokumentären är: Är detta rena vansinnet eller ett viktigt steg för de blindas syn på sig själva och de seendes syn på dem? Svaret är lika mänskligt existentiell som frågan och lägger sig tvetydigt någonstans mitt emellan de båda alternativen. Låt mig säga det direkt: Det här är en helt fantastisk film om människans möjligheter och förmåga. Samtidigt petar den i grundvalarna för vad det är att som individ leva autentiskt; vad vi uppfattar som det och att överskridandet över det rena varat alltid är kopplat till risk.

Bakom det högriskprojekt som "Blindsight" utgör står Sabriye Tenberken, en sedan tolvårsåldern blind kvinna som bestämde sig att studera tibetologi vid universitetet i Bonn. När hon upptäckte att det inte fanns någon Brailleskrift - punktskrift - på tibetanska uppfann hon en, som hon ville dela med det tibetanska folket. Tillsammans med en tibetansk kvinna red hon 1997 runt i Himalayatrakten för att finna blinda barn som ville studera vid den skola hon planerade att grunda i Lhasa. Hon fann barn som hånats för att de inte kunde se, andra som gömts undan, bundits i sina sängar och även de som förskjutits av sina föräldrar och hamnat på gatan. Dessa barn fick ett helt nytt och värdigt liv i Tenberkens skola, vilket är en historia i sig, värd att berätta, men det är bara början - förutsättningen - för den här fabulösa historien. Tenberkens mission är större och det tycks som hennes inställning att aldrig låta blindheten vare sig begränsa eller definiera henne också skulle genomsyra barnen på hennes skola. Jag ser det som det avgörande i hennes beslut att bjuda in Erik Weihenmayer - den första blinde man, som 2001 besteg Mount Everest - och "kanske till och med följa med barnen på en tur på berget" som hon skriver i sitt brev till honom samma år.

Den anspråkslösa funderingen förvandlas när den landar hos äventyraren Weihenmayer till en bergsbestigningsexpedition 2004, bestående av klättring uppför en vertikal klippa och att ta sig igenom ett bergspass. Med i teamet finns guider, läkare, Tenberken och sex blinda tonåringar, vilka tillsammans ger sig i kast med att bestiga Lhakpa Ri, ett 7000 meter högt berg på Mount Everests norra sida. Det blir en stentuff vandring, där jag som betraktare många gånger tycker att hela projektet är helsjukt, samtidigt som jag beundrar ungarnas mod och förstår att det i någon bemärkelse har stor betydelse för deras självbild och andras syn på deras förmåga som blinda individer och blinda i allmänhet.

När de når den punkt i klättringen när en av tonåringarna inte längre klarar av att fortsätta, utan måste ge upp, ställs hela teamet inför frågan: Vad är viktigast, att hålla ihop gänget eller att nå toppen? Kring den frågan - hela historiens peripeti - utspelar sig ett psykologiskt drama mellan de inblandade med djup existentiell innebörd: styrka ställs mot svaghet, individualitet mot solidaritet, målsättning mot misslyckande. Det är först då de äntligen börjar kommunicera med varandra, som en i teamet påpekar eller då alla förstod att egentligen handlade den här expeditionen mer om vänskap och närhet än att bestiga berg, som Weihenmayer säger efteråt.

Parallellt med den hissnande upplevelsen bland bergen löper en annan, minst lika omtumlande historia genom dokumentären. I den får betraktaren följa hur dessa barn besöker sina föräldrar och syskon som i varierande omfattning övergivit dem på ett eller annat sätt.

Sabriye Tenberken har uppmärksammats för sitt arbete för de blinda över hela världen och 2005 nominerades hon till Nobels fredspris. Erik Weihenmayer har fått stor uppmärksamhet i hemlandet och utsågs nyligen till den tjugonde mest inspirerande personerna i USA.

Av Monika Wehlin 17 sep 2007 16:36