Doft av guld

Springer mot dörren, jagad av ett hällregn; ett vasst slagregn. Tusen nålar vrider skinn. Kommer in och ruskar på mig, som en hund. Vrider vatten ur mitt hår. Rysningarna på mina nakna armar utropar ordlösa invändningar. Står en stund och dryper av på hallmattan. Huttrar.

Rycker åt mig min blodröda fleece-jacka från klädkroken och försöker erinra mig var jag lagt husets enda paraply. Det ligger kvar i bilens bagageutrymme. Där, i den prydliga bra-att-ha-lådan, kanar det omkring i svängarna och slår mot allting annat som slår tillbaka. Utom regnet. Sätter på kaffebryggaren i köket. Doft av guld och inspiration. En aromatisk lega läggs mjuk och varm mot gommens segel. Små medel, stora resultat. Matar krukväxterna med veckonäring. Förberedelser. Semesterdroppen anordnas. Via snören mellan vattenfyllda flaskor och blomjord förlänger jag liv. Ersätter min närvaro med en annan. Deras gröna ansikten gapar stort. Rotsystemen absorberar. Slurp.

Det glider samtidigt en känsla över köksbordet. Utkastad över duken lånar den eftermiddagens sista skuggor, dessa som regnet skakar loss ur namnlösa buskar med yviga gula blom, för att skildra sin befintlighet. Förnimmelsen sprider ut sig, som utspilld vätska. Sugs upp och ut i fibrerna. Det är tacksamhet. Inkurad i en pläd, med en mugg varmt kaffeblod mellan händerna, släpper jag in tryggheten. Balanserar längs den gyllene kanten.
- Det är ett lyxliv.
När klagomålen handlar om ett sommarregn.

Av Isabella Mendrix 20 aug 2007 09:45