Nu är jag mogen att besöka mitt ursprungsland

Tidigare idag fick jag ännu ett mejl från min lilla kära Sun. Hon har funnits i mitt liv sedan flera år tillbaka. Man kan säga att hon har räddat mig några gånger från diverse händelser som jag inte vill gå in på nu. Vi ses inte så ofta, tyvärr nästan inte alls, men jag vet att hon finns och förhoppningsvis känner hon detsamma. Hon är en sann vän som jag bryr mig om.

Hon läste min blogg om min planering inför resan till Sydkorea, där jag har mitt ursprung och varifrån hon själv kommer. Jag började gråta när jag läste hennes brev. Vet inte varför, det var inget djupare mejl, bara ett helt vanligt brev.

- Wow ska du åka till motherland vad roligt!

Om jag började gråta för en sån sak hur ska jag då känna när jag står mitt i Seoul? Det är många frågor som väcks och det är helt omöjligt för mig att svara nu i dagsläget vilka reaktioner som kommer upp. Jag brukar aldrig ha såna höga förväntningar inför stora saker, jag vill få en aha-upplevelse. Det ska bli en överraskning, då slipper jag bli besviken.

Såhär tänkte jag svara till lilla Sun:

"Jag behöver den erfarenheten, jag vill åka själv. Dubbla känslor givetvis. Finns många man har velat dela den här resan med; mamma, pappa, syster och vänner. Det är bara jag själv som kan ha de känslor jag har inför den här resan. Jag vill slippa förklara varför och vad jag vill. Blir det så att jag bara sitter på hotellrummet så får det bli så. Det är tanken och själva grejen att få upptäcka något man inte riktigt vet hur man ska hantera. Oavsett hur trist det är att inte åka med den man älskar så börj jag göra detta själv. Det går nog inte att beskriva hur det är att få komma till det land man är född i, men inte känner. För vissa är det inte märkvärdigt alls, många bryr sig inte. Jag bryr mig till viss del inte heller, men självklart är jag nyfiken på vad som finns och vad man eventuellt kan ha gått miste om. Jag tänker inte börja leta efter något som jag vet inte finns, och finns något där så vill jag låta det vara som det är nu. Jag vill inte dra upp en massa rötter. Jag har ju en anledning till varför jag kom till Sverige 1976.


Under min tonårstid fanns det inget intresse alls för att åka till Sydkorea, jag kände mig så supersvensk att jag nästan betedde mig som rasist. Många letar i flera år och besöker sitt hemland gång på gång, men till vilken nytta? För många är det viktigt för andra inte. Precis som i mitt fall, jag behöver göra det här. Inte för att det är viktigt utan för jag känner mig redo och mogen att åka ut på mitt livs största äventyr. Jag vill inte upptäcka något speciellt jag vill bara ut, se världen från mina ögon, få smaken, dofterna till mina känslor.

Det finns en hel del att skriva om detta och vad livet har att erbjuda. Min syster från Thailand åkte iväg några månader alldeles själv och letade upp sina rötter. Jag hade inte ens en aning om vad hon pysslade med. Jag blev ledsen när jag hörde om hela hennes resa, inte vad hon upptäckte utan att hon befann sig ensam i Thailand i den stora staden Bangkok. Tanken på att lilla hon satt där ensam på sitt rum eller i bungalowen. Tårarna rann säkerligen ner från hennes kind många gånger. Men hon gjorde det ensam och fixade detta galant.

Klarade hon detta så kan jag :

Jag planerar just nu en resa till Seoul i höst. Tänk att jag ska åka till min huvudstad, där jag är född. Sydkorea har 48 miljoner invånare och är ett av världens mest tättbefolkade länder, dit ska jag. Jag har lite svårt att se mig själv som en liten prick i detta folkhav där jag ska springa och leta efter koreanska gayklubbar.

Sydkorea har ett underbart landskap. En stor del av landet är täckt av bergområden, som separeras av brusande floder och vattendrag. Andra delar bjuder på härliga grönområden, och alla som reser i landet ser hur sydkoreanerna själva är ute och upplever naturen eller klättrar i de imponerande bergen. Jag ska inte åka dit för att klättra, det kan jag lova här och nu. En bra tidpunkt att besöka Sydkorea är från september till november och det är precis i den tidsperioden jag ska åka. Det finns goda möjligheter att se Sydkorea med båt, både längs kusten och på många av floderna. Jag älskar vatten och kustutsikt så en tripp med en liten färja bör vara uppfriskande om jag ska springa runt i Seoul en massa dagar. Något jag ska försöka undvika är buss och tåg, om jag åker fel och hoppar på fel T-bana här i Stockholm vad ska jag då inte göra i Sydkorea och vem kan jag ringa till då för att be om hjälp?

Vandrarhem är som vanligt en av de billigaste formerna för övernattning, men inget som lockar mig, det brukar oftast vara lyhört och en massa skrik så en super deluxe från någon lyxig internationell hotellkedja vore inte dumt. Även om jag har säng för alla dessa dagar så bör jag testa och övernatta på Yogwans som är koreanska krogar. Man ligger på en madrass på det uppvärmda golvet, enligt sydkoreansk tradition.

Sydkorea bjuder på ett stort urval av spännande och exotiska rätter, varav flera har en hundratals år gammal tradition bakom sig. När det gäller drycker så är en stor del av befolkningens sociala liv koncentrerat kring te- och kaffestugor, där man bland annat kan få utsökt örtte så vad jag vill säga med detta är att det inte blir så mycket spritdrickande. Resan har inget festande syfte och där spriten går in går vettet ut. Vad man visst ska komma ihåg är att ta av sig skorna innan man går in i ett koreanskt hem.

När klockan är 12.00 i Sverige sommartid, är den 19.00 i Sydkorea, så när jag sitter och äter en god biffrätt som är marinerat i sesamolja, vitlök och chili så äter ni nog lunch. Om ni trodde jag skulle skriva Kimchi som är en av specialiteterna i Sydkorea så trodde ni fel. Jag har inte haft någon bra erfarenhet av denna kål-rätt en av specialiteterna i Sydkorea, men jag kan ju förvisso ändra min uppfattning. Det är dock svårt att lära gamla hundar att sitta.

Mera kommer.....

Av Majsan Keller 26 jun 2007 11:57