Idol-Danny lurade mig att kolla på musikvideo

Jag läste i Aftonbladet att Danny Saucedos videokamera hade blivit stulen på café opera och Danny är så klart förkrossad över detta som alla kändisar som figurerar i kvällspressen av olika anledningar oftast är. Men det värsta är säger han att: "Det finns en del snuskigheter som jag inte vill ska visas". Jag har bara två frågor. Varför går man ut i pressen och avslöjar det? Kan tänkas att tjuven inte alls hade någon tanke på att ens titta på vad som fanns i videokameran utan bara radera och sälja vidare. Den visste kanske inte ens vems kamera den stal. Och för det andra: Varför går man ut på krogen och har med sig en videokamera med snuskig film i? Hur lätt är det inte att någon bara rycker åt sig kameran i fyllan och villan för att vilja se vad som finns i den. Nä, jag förstår att du är ledsen, rädd och lite nervös Danny men hade det inte varit bättre och mindre skadligt för ditt goda rykte om du bara hade varit tyst om de här detaljerna? Nej istället: "Jag vädjar till den som stal kameran att lämna tillbaka bandet. Det hade varit kanonbra om jag kunde få tillbaka den." Mm, visst Danny, det där fungerar säkert.

Så står det lite längre ner: "Kolla in Dannys video Tokyo här!" Hur lurigt är inte det, innan man ser "Tokyo" tror man ju att det är filmen från videokameran och man ler lite åt hur finurligt det hade varit av Aftonbladet om de hade fått tag på filmen och visar den i samband med intervjun men sen upptäcker man att det bara är Dannys musikvideo och besvikelsen sköljer över en samtidigt som det börjar lukta en aning av reklamkupp.

För vad gör inte dessa kändisar för att sälja skivor, filmer eller för all del - sig själva. Jag börjar undra hur långt man är villig att gå för att klamra sig fast i rampljuset och försöka tjäna några extra slantar. Var finns moralen och självrespekten hos dessa människor? När det inte fungerar att sälja musiken försöker de sälja sin livshistoria och när det inte fungerar börjar de sälja ut sig själva. Detta gäller så klart inte alla kändisar och kanske inte heller Danny. Det gäller väl mest dem som är på väg ur kändisskapet men det gör ju inte det hela mindre sorgligt och faktiskt lite obehagligt. Hur kan kändisskap vara så viktigt att det får människor att vilja vrida ur den sista lilla droppen, tills det inte finns något mer att hämta, någon mer källa att mjölka ur?

Varför inte lämna det när man är på topp, när man är som mest omtyckt? Det skulle ju innebära att man alltid blev ihågkommen med värdighet och troligtvis längre än när de desperat klamrar sig fast vid den sista spenen. En teori är att de inte är nöjda med sitt kändisskap och vill förändra bilden av sig själva som nått ut till allmänheten, men någonstans på vägen går det fel och istället för att förbättra blir det bara värre. I och med att det blir värre ökar desperationen och viljan att kämpa sig kvar och viljan att förändra blir starkare. De tappar kontrollen och hamnar i ett hamsterhjul som snart snurrar vare sig de springer eller inte.

Av Minna Jonsson 24 maj 2007 10:43