Film: "Freedom Writers" i stället för skolmassaker

Betyg: VG
Titel: Freedom Writers
Genre: Drama
Regi: Richard Lagravenese
Medverkande: Hillary Swank, Patrick Dempsey, April Lee Hernandez, Scott Glenn, Mario, Jason Finn, Hunter Parrish m fl
Speltid: 1 tim 44 min
Premiär: 18 maj

Ännu en gång har en människa - läraren Erin Gruwell - genom enveten tro på människors förmåga och ihärdigt arbete visat att det går att förändra en situation som ser hopplös ut - utslagna high school ungars hat mot allt och alla - till dess motsats. När jag ser Freedoms Writers, som bygger på en verklig historia, har jag parallellt en annan verklighet i huvudet hela tiden: Den som talar om dödsmassakern vid Columbine High School, 1999 och nu senast dödsskjutningarna vid Virginia Tech där 33 dödades. Jag kan inte låta bli och tänka på Cho Seung-Huis våldsamma hat och utanförskap, som till slut fick honom att ta steget ut och bli en massmördare innan han sköt sig själv. Skulle hans liv och alla andra som dödats på grund av massivt hat mot sig själv och andra ha kunnat räddats om de funnits en Erin Gruwell i hans närhet?

Hilary Swank spelar den engagerade och entusiastiska 24-åriga lärarinnan, som 1994 söker sig till Wilson High School i Long Beach, Carlifornia på grund av det integrationsprogram som man säger sig jobba utifrån på skolan. Swanks lärarinna är naivt oskuldsfull inför den hårt segregerade verkligheten som råder på skolan. Hennes gnistrande pärlcollier - tecknet för medelklass - signalerar på ytan avståndet mellan henne och tonåringarnas etniska underdogperspektiv. De här svarta-, asiatiska-, och latinoungarna har bara tre saker gemensamt: De hatar plugget, de hatar lärarna och de hatar varandra. Inga vidare odds för en nybakad lärarinna med andra ord och frågan är hur länge hon ska palla trycket, innan hon ger upp och blir lika cynisk som sina lärarkollegor. Det blir inte lättare när de skrattar åt hennes iver och erfaret ruskar på sina huvuden åt hennes idéer. Hemma surar mannen allt mer över hennes engagemang, medan den beundrade fadern gör vad han kan för att hon ska inse att det är bara ett jobb, som vilket som helst, hon har och att hon inte kan göra några underverk med de här problembarnen. Ungarna tycks vara av samma åsikt. De har redan, 14 och 15 år gamla, gett upp att försöka bli en del av det samhälle som inte vill kännas vid dem. I spåren av Rodney King-upploppen och O.J. Simpson rättegången har stämningarna mellan olika minoritetsgrupper hårdnat allt mer och mord, kriminalitet och droger är de här ungarnas vardag. De förväntar sig inget från skolan och förstår inte vad de överhuvudtaget gör där, eftersom de ändå inte kommer att fullfölja sina studier.

Men den här lärarinnan är ingen vanlig medelklassbrutta, som utgår från sin egen verklighet som svaret på de här ungarnas problem. Sakta men säkert närmar hon sig dem och hon gör det med respekt och till sist när hon fått dem att berätta om sin egen verklighet blir respekten ömsesidig. Litteraturen blir en hjälp på vägen. I Anne Franks dagbok bekräftar en röst från en annan tid och en annan historisk situation deras upplevelser av utsatthet, hat och rädsla. Lärarinnan föreslår dem att de själva ska skriva sina liv och därmed börjar de skapa sig själva som individer och förstå de sammanhang som de är en del av. Det är utgångspunkten till en i dag verksam pedagogisk metod för high school dropouts och sedan 1997 är Freedom Writers en Erin Gurell ledd stiftelse, som jobbar över hela USA för att stötta drop outs genom high school och till vidare studier.

En fantastisk historia med andra ord, som naturligtvis är som ett gripande filmmanus i sig med alla mänskliga öden, som betraktaren ställs inför. Allt är välgjort, men trots all svärta som den här filmen bär inom sig, skyddas vi från mörkrets dynamiskt destruktiva psykologi. Omvändelsen blir lite för enkel, vilket gör att filmen i vissa stycken tenderar att bli lite romantisk och då framstår de unga dropoutsen mer som typkaraktärer än levande gestalter som engagerar. Hilary Swank, som drar det tunga lasset i filmens gestaltning, gör det lysande med pärlcollier och allt. Hon spelar konsekvent en kvinna, som aldrig inställsamt försöker bli ungarnas bästa kompis, utan blir vid sig själv och får därigenom deras respekt. Swank visar ännu en gång att hon har verklig star quality, dvs hon behärskar det skådespelande hantverket med stilsäker precision oavsett om hon spelar en ung tjej född i fel kropp - Boys Don´t Cry, 1999 - en boxningsbrud - Milion Dollar Baby, 2004 - eller som nu en medelklasslärarinna. De två förra prestationerna ledde i båda fallen till en Oscar för "bästa kvinnliga huvudroll". Så långt kanske inte den här rolltolkningen når, men filmen kommer nog att återfinnas bland de nominerade vid nästa utdelning.

Av Monika Wehlin 15 maj 2007 20:29