sourze.se

TVÅ TANKAR

Kyrkan ser ut att vara fullsatt.
Ett hav av blommor täcker golvet runt en kista av ek trots att familjen bett de sörjande att stödja hjärtfonden.

TVÅ TANKAR



Kyrkan ser ut att vara fullsatt.
Ett hav av blommor täcker golvet runt en kista av ek trots att familjen bett de sörjande att stödja hjärtfonden. Kyrkoherden formar begravningsakten till en betraktelse över livet.
Livet med möjligheter, men också där sorgen och smärtan finner sin boning.
Livet som en vandring mot målet som en dag ska träda fram ur sin dimma, och då förklaring ges till allt.
Livet som jollrar som det lilla barnet, som gråter och sörjer den första kärleken, som hör det första barnets skrik, som ser den gamlas rynkor, som kallt sveper över en gravplats med vissna blommor.
Victor upptäcker till sin stora fasa och förvåning att han dåligt kände sin egen far.
Tankar som han aldrig tidigare tänkt då dagarna följt ett nästan lite mekaniskt mönster. Hans far berättade aldrig för honom om sitt liv, sina önskningar, sina drömmar… och konstigt nog frågade aldrig Victor.
Nu var det för sent att byta spår och Victor känner en saknad långt in i själen för nu dyker den ena frågan efter den andra upp och han känner att det är frågor som han och fadern i lugn och ro hade behövt gå igenom.


**
*


Minns mig som de vitrosa blommorna på körsbärsträdet
som den doftande rosen i rabatten
som de eldfärgade löven på eken
som de rimfrostklädda grenarna en vinterdag


Tack Victor för den tid vi fick tillsammans. Aldrig hade jag trott att kärleken kunde vara så här underbar. Med dig skulle jag vilja åldras och se kärleken förfinas. Någon, vår Herre, ödet eller slumpen, ville något annat men ingen kan ta ifrån oss den tid vi fick tillsammans. Nu ger jag mig ut på en vandring utan dig, men jag följer varje steg du tar varje andetag… när din tid är kommen möter jag dig och inget kan då skilja oss åt.
Jag önskar att alla tog vara på tiden och inte såg allt som självklart. Varje timme, varje minut är för dyrbar att kasta bort. Många tycks bara se det materiella och glömt bort det inre…
Victor, du är ung och ge livet en chans. När en dag dina leder värker kommer tankarna och minns mig då som en solvind…

Kjell Ekborg



Om författaren

Författare:
Kjell Ekborg

Om artikeln

Publicerad: 09 apr 2007 17:41

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: