Underbare man

En grå gestalt kamouflerade vid det grå huset. Regnet piskade honom i ansiktet.

I sin förgyllda hand slog han upp ett paraply med skimmrande diamanter. Stjärnorna lyste upp hans gestalt i mörkret.

Allt för att hon skulle se att han fanns och för att se dem konturer som annars skulle ha raderats ut till intet.
Inlindad i en röd slöja stod hon i mörkret. Hon stod och betraktade gestalten vid huset och skådade ett ljussken innanför husets dörrar. Långsamt gick hon fram till gestalten i mörkret. Hon tog en diamant ifrån paraplyt och sänkte långsamt ner handen med diamanten mot hans läppar.
Det blev ett förtrollande ljussken i natten.

Hon kunde i förtrollningen se det vackraste.

Av Viveca Petersson 02 apr 2007 01:15