Tåg 53, 22 augusti 2000, Stockholm

I en låda fann jag nyligen ett tankespår jag skrivit på ett tåg mellan Stockholm och Karlstad för sex år sedan. Tankespår som lyfter på hemligheter bakom våra sätt att äta. I tid och rum. Så varför inte, i arkiveringens tjänst, låta detta tankespår ta steget från ett nerklottrat A4-ark till en digital form. Jajamensan, så gör jag.

"Mitt kylskåp gick ur tiden inatt, vilket var synd eftersom jag då missade frukosten. Mjölkens bästa-före-datum infaller inte förrän nästa måndag men vad hjälper det nu när kylskåpet är passé.

Tid och mat har ett speciellt förhållande om vi tänker efter. Vi äter oftast orienterat efter tiden. Med vi menar jag de i vår egen närmsta matkultur och stor del av västerländsk. I österländsk matkultur finner vi ett mer rumsorienterat förhållande till måltiden.

Redan i ordet måltid har vi tidsbegreppet. Det är i och för sig ingen argumentationspoäng eftersom att äta med automatik innebär en händelse i tiden. Det speciella förhållandet jag är ute efter gäller hur vår måltid presenteras och äts. Säg till någon att det vankas en trerättersmiddag vid sjutiden ikväll. Den tillfrågade har förmodligen genast dragit slutsatsen att det då rör sig om förrätt, huvudrätt samt efterrätt. Det nog ytterst få som tror att det kommer serveras tre olika varmrätter, trots den uttryckliga satsen “trerättersmiddag". I trerätten ser vi en klar tidslinje med början och ett slut. Rätterna serveras även åtskiljt i tid, dvs det är inte bara ätandet som är linjärt i tiden.

Vid den vanliga gemensamma måltiden, en middag i familjen t ex, kan vi utan svårighet finna tidsrelaterade omständigheter. Vi vill gärna ta upp maten till tallriken i en viss ordning. Har man gäster närvarande ber man gästen ta först. Det är även gärna basvaran i form av potatis, ris, pasta som vi tar först, sedan proteinkällan ofta kött, fisk, fågel, därefter sallad, slutligen sås,dressing, soja, kryddor och annat tillbehör. Dryck och bröd verkar däremot ha mer svävande tidsramar. De serveras och äts mer utifrån det individuella behovet.

Ibland tar givetvis den rumsliga orienteringen av maten överhanden. Vi tar den vara som står närmast tillgänglig. Huvudregeln är dock att tidens linjära gång strukturerar hur vi äter och förhåller oss till måltiden. Vid ett matbord inom österländsk matkultur skulle en sådan tidsorienterad måltid vara i viss mån främmande. Istället kan hela måltiden serveras på bordet, utan anpassning efter att vissa rätter ska ätas i viss ordning, eller att du ska lägga maten på tallriken i en viss tidsordning. Det erbjuds istället många små rätter och hela måltiden inlindas i en atmosfär av rumslig karaktär, inte av en tidsmässig.

I Sverige anger vi ett klockslag för måltiden, i många asiatiska länder anges i huvudsak platsen för måltiden. Vad beror nu detta på? Det finns säkerligen vitt skilda till synes vettiga förklaringar, allt från kokplattans antal till grödors tillgänglighet och odlingslandskapets skördeordning. Men jag ser mer intressanta koppling vår västerländska uppfattning om världens beskaffenhet. Det låter ju inte klokt egentligen. Anledningen till att jag tar potatis före köttet beror på min verklighetsuppfattning. Låter det trovärdigt? Knappast som lagbundenhet betraktat, men ändå finns det något som viskar en möjlig och intressant koppling. Kopplingen handlar om den framväxande naturvetenskapen ur senmedeltid, naturlagarnas mekaniska urverk och reduktionismen. Det finns även helt annan intressant tolkning till vår måltids tidsfaktor, och det är religionens inverkan, särskilt kristendomen och det lutheranska arvet…"

Längre än så kom jag inte i mitt tankespår, nerklottrat med bläckpenna på ett skrynkligt A4-ark. Kan heller inte komma ihåg hur tankespåret skulle fortsätta. Det känns inte helt klart så här i nykterhetens efterljus…

Av Fredrik Andersson 02 mar 2007 09:13