Det finns inga fördelar med att vara HIV-positiv

När man talar om HIV/ADIS känner många instinktivt fruktan och rädsla. Denna sjukdom är något vi talar om allt för sällan, eller för ofta för vissa men inte i dom rätta grupperna. Det undermedvetna säger att den är helt naturlig, precis som vilken sjukdom dom helst, den går ju att bota? Men så enkelt är det inte. Hur lätt kan vi bota HIV/ADIS? Vad är det vi inte lär oss? Varför måste vi gång på gång ge instruktioner om hur vi ska skydda oss och vara mån om varandras och egna liv. Räcker det inte med alla som dör i svält pga matbrist?

Mat ger bränsle för att vi ska kunna orka leva, medicin ger hopp för att vi ska kunna orka stå emot smärtan. Men hur långt sträcker sig tålamodet till ork, orka äta, orka dricka, orka ta dagen som den kommer utan att veta vad som kommer att ske härnäst? Det är liv vi leker med. Vi leker med varandra precis som om ingenting skulle hända just mig.

Hans Nilsson, ordförande i Posithiva Gruppen PG, kan du berätta lite om dig själv och om hur du vill sprida din information vidare? Om din högsta dröm gick i uppfyllelse, vad skulle du göra då?

Hans: "Jag är en kille som passerat 50 och nu vetat om min hivstatus sedan 1986 - dvs i drygt 20 år. Under dessa år har jag nästan alltid engagerat mig i frågan om HIV, dels för att det berör mitt eget liv, dels för att det är viktigt att få umgås med andra i samma situation, dels för att jag själv upplever mig ha förmåga att påverka och vara öppen mot myndigheter; vilket helt klart är viktigt i dessa sammanhang.

Posithiva Gruppens roll är framförallt att ge stöd och samvaro åt män som har sex med män och redan är hivsmittade, men vi arbetar hela tiden även med att informera om vad sjukdomen innebär, smittvägar och varför man i normala situationer inte behöver känna rädsla för smittöverföring i normalt umgänge.

En annan viktig uppgift är att få våra medlemmar att känna trygghet, vilket är en förutsättning för att själv leva på ett sätt som inte innebär rädsla för att berätta om sin status vid sexuella kontakter och naturligtvis vikten av att använda kondom vid all sexuell penetrering. Vi försöker hela tiden påverka omgivningen att utgå från att alla inte vet om sin HIV-status, varför det är viktigt att alltid utgå från säkrare sex vid tillfällen där statusen är okänd. Att leva efter den devisen gör det enklare för alla parter oavsett HIV-status - ingen behöver känna osäkerhet eller rädsla och inte heller riskera överföring av andra sexuellt överförbara sjukdomar. Som det är nu vet vi att onödigt många får t ex gonorré och klamydia bara för att man inte lärt sig använda kondom, trots att det är så enkelt att alltid ha tillhands.

Nu när stora framsteg görs i vaccination av HIV-negativa för att ge skydd mot HIV finns naturligtvis en dröm om att det snart kommer mediciner som även botar HIV och inte som idag enbart bromsar virusets framfart. Det skulle framförallt göra att många mentala hinder försvinner genom att den s.k Informationsplikten kan avskaffas."

Majsan: "Det pratas om en massa fördomar hit och dit, hur denna sjukdom kom till. Kan du berätta vilken fördom som dom flesta har? Och finns det berättelser som verkligen får dig att tappa hakan? Vilken i sådana fall?

Hans: Fortfarande finns en generell uppfattning om att det bara är homosexuella män, narkomaner och prostituerade som får HIV i västvärlden - skrämmande trots all information eftersom det gäller alla oavsett sexuell läggning och intresse.

En annan uppfattning som jag tror många använder som en undanflykt för kondom är att "det finns ju bra mediciner", men där glömmer de bort den mentala påfrestning som alltid kommer samt de regelverk som finns om hur du ska leva som HIV-positiv i förhållande till sexuella kontakter.

Det mest förvånande är att det fortfarande år 2007 finns personer som tror att HIV sprids via dricksglas, bestick och toalettringar! Det var heller inte så länge sedan jag fick vetskap om att en person ville byta sitt tangentbord till datorn för att det använts av en HIV-positiv. Hon vågade inte använda det av rädsla för smitta!"

Majsan: "Hur många föreningar finns det runt om i Sverige som folk kan få stöd från?"

Hans: "Det finns ett 20-tal föreningar varav sex stycken är helt drivna av HIV-positiva för HIV-positiva. Övriga har en mer stödjande och kurativ inriktning, samt utbildning kring HIV i huvudsak till icke-positiva som t ex skolor, myndigheter och allmänheten i stort."

Majsan: "Det var något år sedan jag tycker folk började ta HIV/ADIS mera seriöst, är det bara en falsk förhoppning jag fick eller tycker du likadant? Idag är det som att man rycker på axlarna, folk verkar inte bry sig så speciellt. Känner du samma känsla eller är jag helt ute och svävar i det blå?"

Hans: "Jag tycker du har helt rätt i den känslan och det tror jag beror dels på att det skrivs mycket lite i media kring HIV i väst. När man väl rapporterar rör det sig om HIV-män/HIV-kvinnor som haft många sexkontakter, läget i Afrika, Asien och forna Sovjetunionen eller om ett nytt medicinskt framsteg som kanske tar flera år innan det finns på marknaden. Min uppfattning är att detta kan ge intryck av att HIV inte finns här eller att nu finns det mediciner som funkar så det kan nog inte vara värre än en penicillinkur för gonorré."

Majsan: "Jag ser inte så mycket reklam omkring mig om hur HIV/ADIS inte ska spridas. Är det svårare att göra något seriöst med sån reklam för att det är just sån allvarlig sjukdom?"

Hans: "Det svåra är egentligen att formulera ett budskap som verkligen får folk att tänka till och förändra sitt beteende."

Majsan: "Hur blir man smittad? Kan man fråga vilka det är som smittar, finns det något sammanhang och mönster som man kan gå efter på något sätt?"

Hans: "Smitta sprids genom blod och kroppsvätskor - och då är det i första hand via osäkrare sex samt blodprodukter. Visst kan man fråga sin partner om hans/hennes status, men tyvärr finns det personer som är smittade men inte vet om sin status eftersom det kan ta flera år innan man känner sig sjuk."

Majsan: "Människor som kommer hit från andra länder och som söker hjälp, från vilka länder kommer dom flesta? Sen måste jag kolla myten runt Stureplan, är det sant att det är en om dagen som blir smittad eller är det rent generellt bland alla grupper? Och varför dyker Stureplan upp så ofta i detta sammanhang?"

Hans: "De flesta kommer från krisdrabbade områden både vad gäller t ex krig och andra misärer. När det gäller din fråga kring Stureplan måste jag erkänna att jag inte alls hört det uttrycket och således inte kan associera till frågan."

Majsan: "När jag håller på med dessa frågor så blir jag mer och mer upprörd och samtidigt lite ledsen. Varför? Här sitter jag och har det så jävla bra rent ut sagt. Om jag bara kunde ge en liten del av mitt friska skäl till en sjuk person så skulle jag ändå kunna rädda ett liv, om det var så enkelt. Den här frågan låter kanske helt sjuk, men jag ställer den ändå: Finns det några fördelar med att vara smittad, jag menar livet fortsätter ju ändå som vanligt?"

Hans: "Jag kan nog svara för alla HIV-smittade att det finns absolut inga fördelar och att livet påverkas i olika grad för alla, men ingen kan nog i längden påstå att det finns fördelar."

Majsan: "Hur reagerade din omgivning när du berättade hur det låg till?"

Hans: "De flesta blev nog mest ledsna å mina vägnar och önskade att livet trots allt skulle bli så problemfritt som möjligt både hälsomässigt och socialt. Men ingen av mina vänner och bekanta tog avstånd från mig och har heller inte gjort det senare."

Till alla: Använd kondom, det kan bli du nästa gång.

Kontaktinfo för stöd och frågor om HIV:

Posithiva Gruppen
www.posithivagruppen.se

RFHP Riksförbundet för hivpositiva
www.rfhp.a.se

Gruppen som gör det roligare
www.wadgirls.se

Av Majsan Keller 04 feb 2007 21:40