Det finns två sorters trygghet

Det finns två sorters trygghet men bara en sorts frihet.

Det finns en trygghet som kan ges till alla medborgare; nämligen en garanti för drägliga levnadsförhållanden. Pengar till mat, husrum och livets absoluta nödtorft kan och bör garanteras alla. Men det finns också en annan sorts trygghet som till sin karaktär mer är att likna vid ett privilegium. Den kan inte ges till alla och för att man ska kunna ge den till vissa så måste andra ställas helt utanför. I Sverige har vi båda sorternas trygghet, men om vi vill kan vi välja bort den negativa tryggheten och få ökad frihet i utbyte.

Den dåliga sortens trygghet tar sig flera skepnader. En rigid arbetsskyddslagstiftning och ett fack på offensiven är kanske de största anledningarna till att denna sorts trygghet frodas i Sverige. Det enda sättet för ett fackförbund att höja lönerna för sina medlemmar över den nivån som hade förekommit på en fri arbetsmarknad är genom att höja arbetslösheten. Detta medför att man får ett system med ett visst antal välbetalda och trygga löntagare medans en allt större skara hamnar utanför. Detta är omöjligt i överensstämmelse med samtliga löntagares intressen, jag skulle vilja se den människan som frivilligt var arbetslös för att de som har jobb ska få högre lön.

Så hur lyckas facket få folk utan jobb att inte ta ett jobb till en lägre lön när det är fackets löneanspråk som gjort dem arbetslösa? Genom statligt sanktionerade tvångsåtgärder.
Lagen om anställnigsskydd, LAS, är en lagsamling som ger den äldre generationen en trygghet på de ungas bekostnad. Den gör att de flertalet jobb som finns öppna för unga är svarta, via bemanningsföretag eller helt enkelt inte existera. Den missgynnar dessutom företagare som inte vågar anställa trots att de behöver. Mycket av fackföreningarnas verksamhet och LAS är ett sätt för vissa människor att sko sig på andras bekostnad. Det är motsatsen till allt som skulle kunna kallas solidaritet och går också stick i stäv med vad frihet är.

Frihet är att inte behöva bli ett offer för andras godtyckliga maktutövning, vare sig statens eller fackföreningarnas. Den negativa tryggheten urholkar både friheten och den egentliga tryggheten som kommer av en dynamisk arbetsmarknad med gott om arbetstillfällen.
Den otrygghet som den negativa tryggheten för med sig gör att folk ropar efter mer av samma vara och så går det neråt i en negativ spiral. Vi kan bryta den här trenden om vi nöjer oss med den sortens trygghet som är den enda värd namnet och den enda som alla tjänar på.