Sagan om hur Bibeln kom till

"Det var en gång" ett gäng unga fiskare och hantverkare som bodde vid Genesarets Sjö. Ja det var i den romerska provinsen Palestina, tyvärr lite ökänd. Det var medan kejsar Augustus hade sin storhetstid med diverse påbud och sådant. Ja det var ju på 700-talet, romersk tidräkning givetvis.

De unga hade det lite långtråkigt, så de samlade ihop alla skrönor och sagor som de kände från vida trakter. En kille som hette Judas hoppa av, men å andra sidan fick de med en Saulus. Han kunde skriva och läsa bra, ty han var romersk medborgare. Det hade i flera hundra år i Juda land talats om en kommande kung, räddare, profet eller liknande. De kallade honom Messias, Jehova, Jesus och lite annat, medan de byggde upp en riktigt tjusig story kring honom. Nu fanns det ju en lydkonung på plats, men denne Herodes gillade inte sekter av olika slag, som hittade på historier om stjärnor och sådant. Han höll dem kort, om jag nu får uttrycka mig lite drastiskt. Men ungdomarna vid Genesaret klarade sina huvuden.

De duktigast i gänget hette Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De skrev var sin historia men på i stort sett samma tema. "En Frälsare har blivit född i Davids stad". Ungefär som när fyra vittnen står i var sitt gathörn och observerar hur tre bilar brakar ihop framför dem. Det blir ju lite olika berättelser inför domstolarna, det vet vi ju. Så var det även här. En av killarna Markus, skrev rätt kort och koncentrerat medan en lade ut texten ordentligt. Ja en del hade skrivklåda redan då.

Ibland blev de ilska på varandra och kastade torskar och jordkokor på varandra, för de kunde inte komma överens om vare sig början eller slutet på berättelsen. Det som var viktigt för en av skrivarna var oviktigt för en annan. Höll nu Jesus en Bergspredikan eller var det 3-4 predikningar som syddes ihop. Verkligen många som var "saliga" på den tiden! Vad hette nu de 12 ursprungliga lärjungarna? Ja även kring detta tycks vittnena ha lite olika uppfattning. Amatörskrivare är som de är! Ibland använder de judiska namn, ibland grekiska samt även romerska. Kunde de inte ha förenklat texten lite för oss läsare.

Nog borde de fyra evangelie-skrivarna ha haft ett gemensamt kontor i Kanan eller annan välkänd ort. Då hade de bättre kunnat samordna sitt skrivande med hjälp av Maria och Marta från Betania, som ju kunde det mesta. De hade kunnat hindra fadäsen, att samma sak skildrades på så olika sätt. Det verkar som om Markus kom i gång först och började sända lite kopior omkring sig. Men det hjälpte inte. Det blev fyra helt hopplösa berättelser ändå.

Då gick det bättre för han som blev Paulus, för han hade med sig en skrivare på resorna under många år. De höll på att bli mördade och båten gick i "kvav", men de fick tydligen med sig skrivdonen ändå. Verkligt duktiga pojkar får man säga. Den stora berättelsen "Apostlagärningarna" håller från början till slut. Lite svårare att hänga med i alla breven han skrev. Kanske bekymmer med portot och annat praktiskt. En del av breven till de nya församlingarna är rena skällebreven, trots att han kallar dem "de heliga i Efesos" osv. Vem vill ha sådana brev. Jakobs brev är bättre anser Göran Greider. Han som mötte Jesus i redaktionsdörren.

Tiderna gick och de tolvs ursprungliga berättelser och breven fick många konkurrenter. Men de skrevs allt senare, så de liksom gillades inte riktigt. Så kom ett mycket långvarigt Kyrkomöte i Nicea år 325 och man formulerade trosbekännelser så det stod härliga till. "Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, Himmelens och Jordens skapare…." Ännu viktigare var att man kanoniserade ett antal skrifter som ansågs vara de mest trovärdiga. Skrifter som sedan länge var välkända ute i församlingarna. För de hade då urgamla original, visste vem som skrivit dem mm. Man kollade att de höll i sitt sammanhang historiskt och geografiskt sett osv. Man hade ett väldigt sjå med detta.

Men man brydde sig inte om att de fyra evangelierna var så olika. Detta är ytterst märkligt. När våra Partier har sina stora möten så har de alltid en redaktions-kommitté som skriver ihop de skilda viljorna, så att alla även en stund kan skrika Ja. Detta är ju oärligt men anses var bra för enigheten i partiet.

Men denna finess hade präster och profeter inte kommit på i den italienska staden Nicea år 325. För detta må de nu skämmas i evig tid. Så därför är Nya Testamentet lite svårläst än i denna dag. De tolv eller fem sitter väl i sin Himmel och är förvånade över att några miljarder människor fortfarande är positiva till deras livsverk!

Dit hör ju jag…men jag tror inte det gick till riktigt så här. Hoppas att Ni haft en rolig stund! Hur ser Din version ut?

Av Jan Brunnegård 24 jan 2007 15:36