Jordkällarfamiljen - hur synd var det om dem?

Jag tänker skriva om den senaste stora mediahändelsen där små oskyldiga barn var nära att sätta livet till i en jordkällare och jag vill säga från början att jag endast har medias skildring att tillgå.

Jag hör till de svenskar som varit bostadslösa och ibland fått sova utomhus. Det är länge sedan nu men jag minns det som igår. Det enda man tänker på är hur man ska kunna göra någonting åt detta och i mitt fall var det att invänta den ålder då jag kunde ta ett arbete som barnflicka/hembiträde där bostad ingick. Sedan dess har jag haft tillgång till bostad resten av livet, om inte alltid egen så i alla fal delad. Detta för att jag prioriterat hyran även under månader med små marginaler. Detta var och är ju mitt eget ansvar. Jag ställer mig därför lite undrande på flera punkter när jag läser den nyaste mediasnyftaren om barnfamiljen i en jordkällare! Missförstå mig inte: Så ska ingen behöva ha det! Den saken behöver vi inte ens diskutera. Men läs artiklarna lite långsammare.

Denna familj har varit här i landet i tio år. De är inga utblottade flyktingar för ögonblicket även om de kanske var det när de kom hit? De hade bostad som de frivilligt lämnade för att de, som det står i media, blev förföljda och trakasserade av någon. Ja det är många som råkar ut för sådant, inte minst misshandlande kvinnor som försöker ta sig ur ett destruktivt förhållande. Att fixa ny bostad brukar man dock få göra själv även om man under en kort kris kan bo i ett kvinnohus eller på ett härbärge.

Den här familjen bodde hos mormodern som hade en etta. Samtidigt hade de flera släktingar. Mannens bror intervjuades t.ex. Varför kunde de inte delat på sig då?
Kanske den gravida kvinnan och den minste hade kunnat bo hos mormodern och de andra hos farbrodern eller andra släktingar? Under en kort övergångsperiod i alla fall?
Har man inte fått fotfäste i det svenska samhället på över tio år här så borde man kanske avstått ifrån at skafa sig så många barn? Till och men nu under akut bostadslöshet skaffar de ännu ett litet barn? Barn kan planeras och man bör kunna klara sig själv innan man skaffar barn. Det får vi ju alla göra. Hade jag kunnat ta hand om flera barn hade jag förmodligen haft minst dubbelt så många som jag födde men det kunde jag inte. Varken ekonomiskt eller emotionellt. Barn förtjänar ju att födas in i en stabil familj. Denna man övergav dessutom sin familj och flyttade inomhus till ett sjukhus och lämnade kvinnan och barnen kvar i jordkällaren att frysa. Jag vet inte vilken sjukdom han lider av men ingen sjukdom i världen skulle få mig att flytta på mig under en liknande situation. Det var ju bara turen som gjorde att familjen inte omkom.

Självklart ska alla som kommer hit och får stanna här behandlas likadant som vi som råkat födas på plats, men jag försäkrar att det är många hemlösa, födda på plats, som fryser ihjäl varje år utan att någon lyfter ett finger. Vi måste ställa samma krav på de "nya" svenskarna som på de "gamla". Man får ta ansvar för sina liv och framför allt för de barn man sätter till världen. Detta handlar ju inte om två tonåringar utan en vuxen man och en vuxen kvinna.

Räknade man möjligen med att ingen skulle våga ifrågasätta det hela på grund av den rädsla många känner för att bli anklagade för rasism? Nå i mitt fall är det lite svårt eftersom jag har både en arabisk dotter och en arabisk svärdotter!

Vad tycker ni andra här på Sourze?

Av Sunny Börjesson 14 jan 2007 15:21