Det ska vara roligt att träna!

Under hela grundskolan fick jag, fast jag ville, aldrig någonsin stå på "brännarens" plats när vi spelade brännboll på idrotten. Under gymnasiet nöjde jag mig med att vara antingen "ute" eller "inne". Jag hade väl liksom vant mig, och insett att den där träbiten som utgjorde "brännplatta" inte tillhörde mig.

I fyran fick vi en lärare som var helt tokig i att jogga på idrottslektionerna. Och på vintern var det skidåkning som gällde. Jag var aldrig speciellt förtjust i någotdera, men visst försökte jag. Jag ska väl dock erkänna att jag inte åkt skidor sedan dess…

Under högstadiet fick vi en ny, "riktig", idrottslärare. Hans älsklingsmoment var orientering. Han hån-log varje gång han sa att "nästa gång ska vi orientera", och tittade på mig. Jag förstod aldrig riktigt varför… Men sanningen är väl att han rätt tidigt insåg att jag var helkass på att förstå karta och kompass… Det kanske var del till hans skadeglädje och till hans blickar mot mig. I alla fall så lyckade jag ett flertal gånger hitta fel kontroller… Om jag alls hittade någon, vill säga. Jag blev överlycklig över att på måfå ha hittat en enda, men glädjen försvann när jag kom tillbaka och han upplyste om att det var fel… Suck! Tack och lov höll vi till i kända marker. Annars hade väl risken funnits att de fått sätta igång en skallgångskedja…

Även under gymnasiet var det en del orientering, och ja… Man trampade runt där i skogen och såg sig omkring efter jakten på någon kontroll. Hittade man någon så var det bra. Hittade man inte någon så blev inte eller den idrottsläraren förvånad när jag kom tillbaka och meddelande detta…

Nu var det ju tack och lov inte bara orientering och skidåkning, men jag kunde bara inte riktigt fastna för något av det andra som erbjöds eller; fotboll, handboll, basket, redskapsgymnastik… Ja, det var överhuvudtaget för mycket bollsporter..! Enda gången jag levde upp lite var väl när det var innebandy eller badminton. Där visste jag att jag inte var alltför kass. Trots allt… Tyvärr var dessa båda ALLDELES för sällan… Jag minns flera idrottslektioner under både högstadiet och gymnasiet där man "råkat" glömma idrottskläderna, och istället bad att få gå en promenad. Jag tror dock inte att lärarna gick på det efter ett tag, eftersom det var mer vana än ovana att komma och säga att man "glömt" kläderna. Speciellt under gymnasiet såg inte läraren till mig alltför mycket…

Men - det finns alltid undantag, och ett sådant träffade jag på i nian. Vi skulle ha avslutningsbal, och fick lära oss dansa..! Det var naturligtvis vals, och, åh, vad jag älskade det! Vi fick även lära oss bugg och foxtrott. Jag tror det var året efter - i ettan på gymnasiet - som jag började i en buggkurs… Så kul var det! Och det ena ledde till det andra… I tvåan eller trean på gymnasiet började jag dansa gammeldans, och ja… Jag höll på drygt ett och ett halvt år. Sedan dess har det blivit ännu mer dansande för min del, och i slutet av förra året började jag med linedance. Som sagt; det ena ledde till det andra. Och jag hade äntligen hittat något som var "mitt"! Och när vi skulle öva till studentbalen kunde jag känna att det äntligen var något jag kunde.

Under en period testade jag ju-jutsu, men, nej… Jag blev inte kvar där. Att slå och sparka gick bra, men när det blev tal om strypgrepp… Där gick min gräns. Även om det var på låtsas så kändes det totalt väldigt fel.

I september förra året testade jag box för första gången, och jag kan lova att det tydligen fanns ilska !? som inte ens jag visste om..! Man blev så lugn på något sätt efteråt… Även detta var något som blev "mitt". Månaden därpå började jag även med fys stryka och kondition, och, jo, jag är kvar där fortfarande.

Sedan är jag ju igång en hel del själv också; mycket promenader nu på vintern, och många och långa cykelturer när väglaget är torrt.

Ja, det blev helt enkelt mycket roligare att träna när man inte tvingades till det. Skolans idrott borde varieras mer, så alla får chansen att hitta sin grej! Alla tycker faktiskt inte om fotboll, basket eller handboll… Men det har vissa lärare tyvärr inte förstått… Inte mina i alla fall, men kanske det finns några undantag därute?

Det gäller alltså att hitta något som passar, och det finns någon träningsform för alla! Det är aldrig för sent att börja, men det viktigaste är att ha roligt.

Av Maria Sågå 07 jan 2007 14:42