Slopa skatten på arbete! 11

Byggkostnadsforum konstaterar att bortåt 35 av byggnadskostnaderna går åt till att åtgärda fel och andra slöserier… att byggbranschen är den sista att industrialiseras… att byggföretagen fortfarande arbetar hantverksmässigt och att de helt glömmer bort processtänkandet!

Byggbranschen är - bl.a. på grund av de tunga och skrymmande materialtransporterna ända fram till varje enskilt byggnadsområde - som en "skyddad verkstad" inom varje region och inom varje enskilt land. Byggnadsarbetarna kallas ju ofta för hantverkare, i jämförelse med den konkurrensutsatta bilbranschen. Där kallar man ju medarbetarna på golvet för montörer. Bygg- och anläggningssektorn är väl bl.a. därför minst 50 år efter sin tid när det gäller IT, dataintegrering, logistik och automatiserade processlinor.

Bilmontörernas robotar är ju mycket snabbare, precisare och flexiblare än primitiva byggkranar. Varför har man exempelvis inte sedan många år börjat med att bygga taket på marken och använda avancerade robotar liksom inom bilindustrin?
Länk: fastighetsagarna.se

Mer och mer arbetskostnader uppstår hela vägen och hela tiden vid hanteringen och transporterna av byggnadsmaterialet, bearbetningen på byggnadsplatsen, samordningen och uppförandet av byggnaderna. I kostnaderna för alla dessa arbetsmoment, ingår alltså även alla arbetarnas inkomstskatter och arbetsgivaravgifter försäkringar och sanslöst nog speciella avgifter till fackföreningsombuden!

Mer än hälften av arbetskostnaderna är alltså skatter och avgifter! Något helt otroligt är att i snitt 45 av dessa av staten påtvingade transfereringar, oftast betalas tillbaka till samma arbetarhushåll under samma år! Men då har dessa pengar, genom de av riksdagsbeslut påtvingade regelverken, redan - via arbetskostnaderna - helt meningslöst ökat bostädernas lånebehov. Dvs. pengar som helt omotiverat bara snurras runt av myndigheterna, ingår tillfullo i de byggnadslån mm., som de boende sedan varje månad tvingas betala av med ränta och ränta på ränta, under hela tiden som huset står kvar och är bebott!

Alla dessa 35 slöserier mm. och 45 helt onödiga skatter transfereringar ingår alltså i byggnadernas lånekostnader. Räntor och ränta på ränta på byggnadskostnaderna betalas oftast under hela byggnadens livscykel. För dem som bor i lägenheterna och villorna innebär ränta på ränta att de byggkostnader som så småningom kommer att betalas är tre gångar så mycket som de egentliga byggkostnaderna en gång var!

De 35 procenten blir alltså med tiden 105 och de 45 procenten blir 135 . Detta och mycket mer sker då till ingen som helst direkt nytta för någon enskild människa, eftersom alla är beroende av att ha någonstans att bo! Visserligen hade väl en del av de 45 procenten ändå betalats ut som direkta löner om transfereringarna inte hade funnits.

Men det vore väl ännu bättre om arbetsskatterna och momsen inte för all framtid ökar boendekostnaderna med denna extra ränta och ränta på ränta. Även om bruttolönerna blir något lägre när samma-års-transfereringarna försvinner, så vinner ju alla avsevärt mera på att för all framtid få avsevärt lägre boendekostnader, när lånebehoven halveras eller kanske blir ännu lägre.

Med den höga inflation som någorlunda följdes av löneökningar på 1960- till 90-talet - så mildrades ränteeffekten något med tiden för dem som hade tillräckligt höga löneökningar. Men hur är det för alla dem som inte har heltidsjobb och löneökningar från början och sedan hela tiden? Och hur blir det när nästa generation skall ta över dessa hus och lägenheter? Och hur inverkar detta sanslösa system på alla andra byggnader, anläggningar och infrasystem?

Helt sanslöst, helt omotiverat, och med nära nog helt ogenomsynliga konsekvenser av de demokratiskt påtvingade regelverken, så hålls alltså marginalkostnaderna för boendet uppe på astronomiska nivåer! Vi bör därför gemensamt försöka agera strategiskt för att få ner marginalkostnaderna för boendet.

Med hänsyn till boendekostnader, miljö och hälsa för kommande generationer, så bör kanske alla som är intresserade och engagerade solidariskt bilda gemensamma organisationer. Gemensamt bör man då planera för att kanske bortåt 30 eller fler, får möjlighet att flytta ut längs tillfartslederna till de större städerna och kanske längs hela leden mellan vissa städer.

Fortsättning följer

Av Uno Hansson 02 jan 2007 09:13