Ditt barn ljuger

Egentligen, inte enligt etik utan snarare enligt allmän sed, så ska man nog inte lägga sig i hur föräldrar uppfostrar sina barn. Om man inte heter Dr Phil, då kan man rapa självklara sanningar till både höger och vänster medan applåderna rasar och ögonen tåras. Psykologer i all ära, men jag är ju ett barn. Jag hävdar min rätt - Jag har några veckor kvar till min 20-årsdag, så fram tills dess tänker jag banne mig fortfarande vara barn. Alltså. Jag är ju ett barn, så om det är någon som vet borde det väl vara jag? Inte enligt etik eller allmän sed, men logik kanske? Jag vet inte. Poängen är på väg förövrigt. Jag är ett barn och har varit det i hela mitt liv, så jag tycker att jag borde ha som skyldighet att informera föräldrar i dos and donts. Sen är ju smaken som baken och så vidare, men vissa saker borde faktiskt befästas som lag. Med nyår runt hörnet tänkte jag ta upp den viktigaste.

Ni är säkert många föräldrar som är fullt medvetna om riskerna med alkohol, och vidare även alldeles för medvetna om rädslan att ert/era barn ska råka ut för något/någon när ni inte har uppsikt. Det kommer ju tveklöst sådana tillfällen - Man kan inte hålla en tonåring inlåst varje fredagkväll 365 dagar om året. Det är omöjligt.
Just på nyår är det i och för sig möjligt att tvinga med ungen på diverse svintråkiga släktmiddagar klyschigt, visst, men det stämmer ju så otroligt väl, i varje fall i tidiga tonåren, men runt 14-15 börjar nog murarna rämna för den där utan motsvarighet rebelliska kraften. Det är möjligt att ditt barn vill få lov att åka på en fest i Enskede, där grannarna lovat att hålla koll och det bara är kompisar till nämnda barn som du - föräldern - träffat och tycker om. Eller så kanske det är så illa att barnet vill ha fest hemma i villan, dit det absolut inte ska komma fler än max 15 stycken. Alla helgon, alla i jämnålder. Det är mycket möjligt att barnet ber dig köpa några cider, en flaska sprit, en box vin, under den självklara förutsättningen att det är minst fem tjejer som delar på det OLAGligt UTköpta.

Jag har inga barn, så jag vet inte om det gör ont att höra, och ärligt talat bryr jag mig inte. Utgå alltid från att ditt barn ljuger när det handlar om nyår. Undantagslöst. Ja, visst, du kan upprepa samma mantra tills tungan faller av, men i det här fallet har det ingen betydelse vilken relation ni har eller att barnet "alltid" talar sanning. Det spelar inte heller någon roll att du, föräldern, av egoistiskt trötta skäl gett efter och köpt/tillåtit för att "annars får hon/han ändå bara tag på det någonannstans, nu kan jag i alla fall kontrollerjskalskslla". Skitsnack, här lurar du ingen annan än dig själv. Sanningen är egentligen det omvända - Barnet som går till föräldern har nästan alltid tappat alla andra möjliga alternativ, och jo det finns ett flertal, och tar därför den svettiga sista utvägen.

Nyår är till skillnad från vuxnas nystart en chans att ända det gamla året med årets jävla jättefest. Kille som tjej. Alla gånger du sagt nej under hela året forsar i en sällsamt detaljrik minnesflod från ditt barns mun, och ekar säkert i ditt huvud hela lördagkvällen. Och barnet tänker: Nu fan ska det supas, nu jävlar ska jag komma iväg, nu har jag fått utegångsförbud och jag fick inte gå på Villes kräftskiva i somras, nu fan köööör vi! Det här är en sanning, och tyvärr resulterar tjatet ofta i att föräldern ger efter. Även det en sanning, då nyår är den kväll på året man ser alla vanligtvis hårt bra, stadigt, kontrollerat hållda ungar ute och spyr i dikena.

Ditt barn ljuger. Utgå från det. Alkohol är ett helvete när man är ung. Jag själv började sent i min umgängeskrets, och hade min första fylla på finsk starköl och Koskenkorva när jag var 14. Senare var det eftermiddagstripper till det tidlösa barskåpet med mina två mycket coolare kompisar, och sen gin tequila whiskey flaggpunsch i ett tält i skogen. Sju 3,5:or och en halva vodka, och man är pinsam, otrogen, äcklig, medvetslös.

Tro mig när jag säger att ditt barn ljuger, för jag var inte en av de tuffa när jag var ung tonåring. Jag var mesen som desperat behövde komma upp i grad, och därför proklamerade att det var heeeelt lugnt att tjejkompisarna kom och tömde min pappas barskåp istället för sina egna föräldrars. Jag läste flytande när jag var fyra och har alltid varit tyst, stilla, lugn, intelligent och fått höra saker som dessa till leda när jag supit, spytt, försvunnit. Jag skiter i vilka försvarsmekanismer din hjärna bankar i tinningarna på dig - DITT BARN LJUGER.

Stanna hemma, köp inte ut, släpp inte iväg. Acceptera visdom från Dr Phil - "15 år är en ålder då barnet ena sekunden beter sig som 25 och andra sekunden beter sig som 9". Se, vilken självklar sanning.

Av Cim Efraimsson 30 dec 2006 00:17