Ny regering nya vindar. Verkligen?

Alliansen vann valet genom att lägga sig så nära s som möjligt. Aldrig tidigare hade skillnaderna mellan s och borgarna varit mindre. Moderaterna kallade sig arbetarparti, bjöd in LO-ekonomerna till seminarier och lovsjöng kollektivavtalen.

Bortblåsta var alla tidigare funderingar om systemskifte och stora skattesänkningar. Samtidigt mötte man ett s i kris med en partiledare som riktigt lyste av en "måtte-vi-förlora-så-jag-snabbt-får-åka-hem-och-påta-på-herrgården" attityd.

Den borgerliga alliansens partier, och då särskilt moderaterna, hade lärt sig den hårda vägen, att vi svenskar efter ett långt socialdemokratiskt maktinnehav, vant oss vid en osund bidrags- och trygghetskultur, som vi inte riskerar i onödan. Därför la man inte heller några förslag, som kunde störa den bilden. Det medförde att s fick inrikta sin kritik under valrörelsen på de faktiskt relativt begränsade förslagen om lägre sjuk- och arbetslöshetsersättningarna. Efter valet upptogs samma kritik igen men nu i form av en kör som i falsett skrek "det hade vi ingen aning om" när alliansen faktiskt genomförde det s kritiserat i valrörelsen.

Bortsett från A-kassan, sjukförsäkringen och ytterligare några få bidragsexempel samt tydliga markeringar och beslut om vikten av att restaurera kunskapsskolan, är skillnaderna inte särskilt stora jämfört med den tidigare regeringen.

Här några illavarslande exempel.

Har den korrupta utnämningspolitiken, som alliansen kritiserade så vitt och brett, ändrats eller har fackets skinnvästklädda ombudsmän som i talkör vrålade "go home" till letterna i Vaxholm, satts på plats? Icke sa Nicke. Moderaten Per Unckel har utsetts till landshövding i Stockholm. Så mycket var den förnyelsen av utnämningspolitiken värd. Allt som vanligt med andra ord.

När Vaxholmsfallet nu kommer upp i EU: s domstol har regeringen lovat LO att man hand i hand skall sjunga protektionismens lovsång genom att inta samma ståndpunkt som den förra regeringen. Annan ton i skällan var det från alliansen när Byggnads drev det lettiska företaget Laval i konkurs. Då skulle sånt otyg stävjas. Jojo.

U-hjälpen fortsätter pytsa ut miljarder efter samma hjärndöda principer som tidigare. Dvs ingen vågar diskuterar kvalitet utan bara kvantitet. Invandringspolitiken, som under decennier präglats av inkonsekvens, godtrogenhet och kortsiktighet vill regeringen inte heller reformera i rädsla att bli anklagad för främlingsfientlighet. De av mp - efter hot om att fälla s regeringen - framtvingade byggena av Botniabanan 15 miljarder och Norrbotniabanan minst 20 miljarder fortsätter enligt planerna. Detta trots att alla ekonomer, för ovanlighetens skull är eniga om, att projekten inte är samhällsekonomiskt försvarbara.

Lite elakt skulle man kunna säga att tom när det gäller utnämningen av olämpliga statsråd har man tagit efter s. Må vara att de två som tvingades avgå gjorde det efter en rekordkort karriär. Men det dåliga omdömet delar dom med åtskilliga sparkade statsråd som passerade de allt snabbare svängdörrarna i Rosenbad under Perssons tioåriga regeringstid.

Nu finns det dom som klagar på s för att man inte för någon diskussion om idéer, riktning, värderingar och prioriteringar och annat mer ideologiskt intressant mot bakgrund av valnederlaget. Istället skylls det mesta på att Persson inte "lyckades få fram budskapet" och att han nonchalerade arbetslösheten. Kritik framförs också att man inom s enbart diskuterar personer och inte vad dessa kan tänkas föra för politik när det gäller Perssons efterträdare.

Själv tycker jag det dock är helt stilenligt och förståligt. Socialdemokraterna har inte på många decennier haft någon ideologi om man inte kallar önskan att sitta vid makten för ideologi förstås så varför plötsligt börja diskutera sånt tjafs nu? Det kan bara splittra partiet och då är det bättre att handla kortsiktigt och laga efter läge och lita på väljarnas korta minne.

Visst förlorade man valet men det är bara att titta på opinionsundersökningarna så kan s finna tröst. Dessa visar att även små ändringar i bidragssystemen under en högkonjunktur dessutom då antalet jobb växer rekordsnabbt retar upp svensken till den milda grad att en betydande del av alliansen väljare redan efter 100 dagar ångrat sitt val.

Socialdemokraterna kommer att bete sig på precis samma sätt som man gjorde under Palme och Carlssons oppositionstid. Dvs man lierar sig om möjligt ännu mer med LO vilket innebär att populistiskt överbudspolitik med gamla klasskampsparoller åter kommer till heders. Den som tror att några nydanande tankar kommer ut från LO-borgens kreativitetskrematorium och som bidra till en ny s politik har dessvärre inte förstått någonting.

Socialdemokraterna kan också luta sig mot erfarenheten av att den här typen av oppositionspolitik har gått hem i stugorna vid tidigare val så varför inte en gång till?

Alliansen kommer att få det svårt trots högkonjunkturen. Dess första test blir 2007 års avtalsrörelse. LO: s ordförande har blåst i stridstrumpeterna och skall ge arbetsgivarna och regeringen på skallen som hämnd för valnederlaget. Det skulle kunna gynna regeringen om man går för långt men mycket beror på hur regeringen själva agerar.

Men oavsett det kommer närmare sjuttio år av förstelnat socialdemokratiskt tankegods att prägla alliansen politik under innevarande mandatperiod. Någon verklig förändring mot ett liberalare samhälle kan inte förväntas förrän i bästa fall under nästa mandatperiod. Och då förutsätter det osedvanligt gynnsamma omständigheter.

Av Lars Nilsson 29 dec 2006 15:36