Det kan naturligtvis finnas olika idéer om hur en brukaroptimerad marknadsstruktur i det långa loppet bör utformas. För min del är jag åtminstone helt övertygad om att den ultimata nyttomarknadsstrukturen inte bör vara spekulativ.
Fortfarande så sker tillverkningen i stort, enligt det gamla industrisamhällets metoder. Först tillverkas produkterna spekulativt, för att med reklam och aggressiv marknadsföring, bjudas ut till försäljning på den globala marknaden. Men detta kräver att man i konkurrens med andra som gör samma saker, ständigt måste konkurrera om marknadsandelar. Förr eller senare så leder detta till överproduktion, överutbud av samma produkt med olika varumärke, piratkopior, svinn, prisdumpning, spotmarknader osv., och i sämsta fall konkurser och dumpning av nya produkter på soptippar.
Att en stor del av marknaden fungerar på detta sätt är naturligtvis helt ok, men strukturen är ju långt ifrån totaloptimerad för ett kretsloppssamhälle med optimal resurshushållning, återanvändning, återvinning, reproduktion och recirkulation. Det bör åtminstone finnas valbara alternativ för alla, när det gäller produkter som alla människor behöver för att tillgodose sina mest basala fysiska behov.
Detta innebär i sin tur att alla företagen längs de kedjor som förser de flesta människor med det mest elementära, själva har kvalitetssäkrad resurshushållning och så låga kostnader som möjligt. Men även de verktyg, datorer, maskiner, fordon, lokaler och anläggningar som konsumenternas producenter och distributörer använder, bör naturligtvis tillverkas av deras verktygsmaskinleverantörer m.fl., med högsta tekniska effektivitet och lägsta möjliga kostnader, och detta gäller naturligtvis även installation och igångkörning av anläggningarna… osv… osv…
Citat; sid. 6 och 7: "… Ett sociotekniskt system innefattar det tekniska systemet infrasystemet, de människor och organisationer som bygger, driver och utnyttjar anläggningarna, samt de ekonomiska och rättsliga villkoren för verksamheten…//… Historiskt har det ofta varit så att den tekniska utvecklingen har öppnat nya möjligheter vilka först kunnat exploateras efter att nya organisatoriska lösningar och nya konstellationer av aktörer har identifierats…"
Länk: infra.kth.se
Under snart ca 25 år har jag från och till funderat på just detta; dvs. att det är hög tid och lite förvånansvärt, att inte nya konstellationer av aktörer aktiverar sig, och försöker skapa nya organisatoriska lösningar.
Det är för mig nästan självklart att alla sorts sak- och systemanvändare inklusive enskilda hushåll bildar gemensamma organisationer. Varför gör de inte detta när det äntligen finns något som Internet, http och www. Allomfattande interaktionsnät är ju som gjorda för att användas som gemensamma kommunikationsnav, med ikryssbara beställningsblanketter för omfattande teknikupphandlingar med avropsavtal.
Ett problem är kanske att så många annars ganska förnuftiga människor tycks tro, att bara den nuvarande marknadsstrukturen ostört får utvecklas evolutionärt, och i relativt små "tyranniska" steg med många onödiga? offer, så är utvecklingen spontant, socialliberalt och globalt långsamt på väg mot det ultimata världssamhället. Men för mig förefaller det alldeles självklart att det fattas en potentiell men helt outnyttjad balanserade resurs.
Den potentiellt sovande resursen är organiserade konsumenter, som gemensamt och med ömsesidig samverkan efterstävar mesta möjliga välbefinnande för minsta möjliga utgifter och arbetsinsatser. Det borde vara självklart att den överväldigande majoritet som alla egentligen vill ha lägre skatter och lägre priser för att kunna leva gott och lönearbeta mindre, behöver samordnade strategiska resurser, för att balansera alla aktiva utbudsaktörer som enbart och aggressivt eftersträvar högre inkomster, högre tillväxt, och ständigt ökad BNP.
Fortsättning följer!
Av Uno Hansson 16 dec 2006 11:32 |
Författare:
Uno Hansson
Publicerad: 16 dec 2006 11:32
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå