Kommer Hizbolla att störta Libanons regering?

Man kan göra det enkelt för sig och avfärda Hizbolla som en terroristorganisation, en bland alla de andra av fundamentalistiska grupper i Mellan Östern som i islams namn försöker ställa till förtret för västerlandska intressen. Men nu är Hizbolla, trots inflytande från utomstående makter, först och främst en libanesisk organisation med ett mycket starkt stöd bland den shiamuslimska befolkningen.

I ett land där politisk korruption och nepotism tillhör vanligheterna har de lyckats att profilera sig som de svagas försvarare och något av folkhemsbyggare. Att de dessutom nyligen lyckades med bedriften att få en av världens starkaste krigsmakter att blöda näsblod har gjort dem till regionala hjältar.

Dess tidigare rival bland shiiterna, politiska partiet Amal, har inte mycket inflytande längre och dess ledare, parlamentets talman Nabi Berri, har gett sitt fulla stöd till Hizbolla.

Organisationen, eller om så vill dess militära gren, har dock ett ganska blodigt förflutet. En självmordsattack där 241 amerikanska marinkårssoldater fick sätta livet till, bombning av den amerikanska ambassaden, kidnappning av västerlänningar, för att nu nämna några av de mest uppmärksammade händelserna. Under åttiotalet tjänstgjorde jag ett drygt år som FN-observatör i Libanon och upplevde kidnappningshotet som mycket reellt. Vid ett tillfälle togs hotet på verkligt allvar och vår patrullering av västra Beirut upphörde några dagar. Hizbolla hade förklarat "jihad" heligt krig mot Förenta Nationerna efter det att säkerhetsrådet under Iran-Irak kriget. hade utfärdat en vapenstilleståndsresolution som i Irans ögon ansågs ofördelaktig.

När det libanesiska inbördeskriget kom till ett slut år 1990 avväpnades, under syriskt förmynderskap och med USAs goda minne, alla miliser utom Hizbollas. Som i ett politiskt förvandlingstrick gick de från att vara en olaglig milis till att bli en legal motståndsrörelse. Under tio år lyckades de bygga upp en ganska formidabel krigsmaskin och år 2000 hade den israeliska ockupationsarmén fått nog och drog sig ur södra Libanon. Detta var Hizbollas, i arabvärldens ögon, första seger vilket gav palestinerna hopp om att med militärt våld kan man uppnå sina mål.

Förra året, i samband med mordet på Hariri, blev pressen mycket stor på det syriska ledarskapet att avlägsna sina ockuperande trupper från Libanon. För att visa sitt stöd för Syrien demonstrerade Hizbolla på gator och torg. Reaktionen lät inte vänta på sig, kristna, druser och sunnimuslimer samlades en masse på Martyr-torget i centrala Beirut, 14-mars rörelsen var född och Syriens öde och inflytade var förseglat, i alla fall för tillfället, i Libanon. Det var ett nederlag för Hizbolla och shiiterna stod plötsligt ensamma mot sunniter, kristna och druser.
Sedan dess har det skett en splittring i det kristna lägret. Igen, som en repris från så där en 16-17 år tillbaks i tiden, finns det en majoritet som stöder den tidigare armégeneralen Michael Aoun och en mindre grupp av anhängare som stöder den förre milisledaren Samir Geagea.
Geagea är allierade med den sittande regeringen medan Aoun är i opposition, och som ett bevis på att politik verkligen är det omöjligas konst, i allians med Hizbolla.

Aouns politiska parti "Free Patriotic Movement" har ett starkt stöd bland många kristna, ett parti där missnöjet kan kanaliseras och med kraft riktas mot den sittande regeringen. Så det är alltså denna allians, under ledning av de karismatiska ledarna Aoun och Nasarallah, som planerar att i slutet av nästa vecka, om inte nyval utlyses, genomföra demonstrationer för att visa sin missbelåtenhet mot landets ledarskap.

Regeringsmedlemmar, medvetna om sin impopularitet, ser inte precis framemot denna demonstration och har framfört varningar om att våldsamheter kan uppstå, och i dag 2/11 har förvarsministern proklamerat att den libanesiska armén är förberedd på alla eventualiteter.

USA, med sin stereotypa världsbild, har uttryckt farhågor att Hizbullah, med Syriens hjälp är på väg att störta regeringen. Vad som alliansen har deklarerat är att fredliga demonstrationer skall genomföras, som i vilken västerlandsk demokrati som helst, för att protestera mot regeringen och kräva nyval.

Som alltid i Libanon är det med en viss spänning, med eller utan spågubben Michael Hayek, man ser framtiden an. Ett scenario där armén av någon anledning går till angrepp mot demonstranter och Hizbolla svarar med vapenmakt är det sista man vill skall bli verklighet.

Av Lars Bergqvist 03 nov 2006 10:14