Vem vill erkänna att den man älskar gör en illa?

Jag har i alla år sagt att jag hör till de där kvinnorna som går vid första slaget!

En rad mer eller mindre misshandlade kvinnor passerade genom vårt kollektiv och jag hade nog svårt att förstå dem eftersom alla mina män killar och gubbar varit så helt underbara! Men nu är jag där själv. Den sista passionen knäcker till och med mig i sin intensitet.

Detta med att vara kontrollerande är ju ofta första varningstecknet men jag tog det inte så allvarligt. Kul att killen ville ha koll på var jag befann mig och vad jag pysslade med. Gulligt rent av. Länge sedan någon visat mig en sådan uppmärksamhet.

Redan när jag tog hem honom visste han vad som gällde. Här finns tre stycken kärlekar som alla är av äldre datum än hans. En har varat i över 40 år.

Han höll sig lugn i början av vårt förhållande: Han liksom kände in läget. Fick han bara sova tätt i mina armar så nöjde han sig med att kasta lite griniga blickar på de andra männen i huset.

Jag tänkte att bara han blir säker på mig så slutar han upp med att kontrollera hushållet. Han störde sig till och med på den gamla kattan som brukat sova i min säng men alla gillar ju inte katter så okej då.

Det blev värre gradvis. Han muckade gräl med de andra i huset och jag fick gå emellan. Ju mer jag böjde mig desto mera krävde han och nu borde jag varit mer på min vakt, men jag ville nog inte se? Vem vill erkänna att den man älskar gör en illa?

Jag började sälla mig till de kvinnor som går i långärmat hela sommaren för att dölja blåmärkena som numera alltid finns på min kropp. Värst är de på armar och ben.

När även exet fick ett antal blåmärken då han försökt gå emellan bröt jag tillfälligt med den nye. Jag reste bort utan honom.

Han kom tillbaka så full av ursäkter: Kröp in i min famn och började slicka mina öron och min nacke där han låg så tätt inpå i min säng. Jag tog honom tillbaka förstås. Jag älskar honom ju.

Men hans lust att dominera tog sig allt våldsammare uttryck. Efter ett bråk ställde han sig och kissade i exets säng! Så gör man bara inte.

Jag ursäktade honom som vanligt: "Han är inte riktigt sig själv."

Men när han slet sönder exets nya madrass i bitar började jag få nog.

Så vem vill ha en trogen liten basset hund, snart två år? Koppel och munkorg ingår.

Av Sunny Börjesson 03 okt 2006 18:40