Till Prag för Ibogainbehandling mot kokainmissbruk

Ibogain kan kanske vara svaret på mångas böner om ett drogfritt liv. Jag lyckades själv bli drogfri med hjälp av detta ämne som kommer från rotbarken på en buske som växer i Gabon i Afrika. Nu jobbar jag på min fritid med att informera och propagera och med att hjälpa andra missbrukare till drogfrihet. Nyss var jag nere i Prag och hjälpte en svensk flicka, Fallen Angel kallar hon sig, genom en behandling och jag vill här berätta hur det kan se ut i verkliga livet.

21/9

Idag, torsdag reser vi ner till Prag för att avgifta Fallen Angel och för att få henne fri från det kokainmissbruk som hon har haft i drygt tio år. Hon är ca 30 år gammal och känner att hon håller på att tappa fotfästet i tillvaron. Hon upplever att hennes egen vilja inte finns kvar och att det mesta i livet styrs av drogen. I nuläget röker hon crack och gör i och med det av med mellan 2 - 10 gram varje dag. Det är väldigt mycket. Ofta behöver hon sen ta ganska mycket sömntabletter för att kunna landa och för att kunna sova. Hon har börjat missköta sitt arbete och sina relationer eftersom drogen går före allt annat. Trots detta ser hon bra ut. En mästare på maskering som många narkomaner är, oftast tjejer. Man skulle kunna tro att hon är en kontorstjej eller att hon jobbar i affär. Fint hår, rena kläder, ren och söt. Hon har nästan aldrig sökt samhällets hjälp mot sitt tioåriga kokainbruk.

24/9

Efter en ganska lång och seg bilresa kom vi till Prag i fredags natt. Vi tittade lite på stan och åkte sen till treatmentplacet.

Lördagen gick åt till en läkarundersökning och till en del intervjuer med en journalist som är med under delar av behandlingen. Senare på dagen fick Fallen Angel en mindre testdos på 300mg for att se hur det skulle fungera på henne.

Allt gick som det skulle och hon erfor den milda snurrighet som hon skulle.

Påtagligt är att hon nästan enbart pratar om knarkrelaterade saker. Det mesta hon berättar om eller pratar om hänger ihop med saker gjorda under drogpåverkan. Jag vet inte hur jag ska tolka det men jag förstår att det ar en sorts reningsprocess eller en sorts sorgbearbetning för det knark hon förhoppningsvis inte ska ha mer i sitt liv.

Idag har hon fastat och bara druckit vatten och vid 13-tiden fick hon sin riktiga dos på 900mg. Allt tycks gå som det ska och hon kom in i Ibogainpåverkan efter ganska exakt tre kvart. Nu ligger hon och ska snart vakna upp och jag avslutar nu, men lovar att aterkomma i morgon.

25/9

Igår fick då Fallen Angel sin fulla dos som för det flesta kokainister är 900mg. Allt gick som det skulle men när Ibogainet började verka blev hon rädd och fick panik. Hennes puls steg från 55 till 107 på kort tid och hon grät ordentligt. Vi pratade lite med henne och fick henne att koncentrera sig på andningen och efter en stund blev hon tryggare och sen fortskred allt normalt. Hon började vakna upp efter fyra, fem timmar och efter några ytterligare timmar kunde hon börja prata med oss.

Både Patrick och jag anade att hon skulle bli ledsen eftersom det märks att hon är en tuff tjej som är van att ha många försvar uppe hela dagarna och det brukar betyda att det finns en hel del sorg som vill ut. Har man klarat drygt tio år i kokainsvängen som tjej så har man troligen fått stå ut med både det ena och andra och tydligen sparas allt i det undermedvetna. Ibogainet tycks tröska igen allt utan att man kan värja sig mot det.

Nu har det snart gått ett dygn sen behandlingen och hon jobbar med sig själv för att försöka förstå vad som hänt och vad som ändrat sig för henne. Hon är såklart tagen av behandlingen och tyckte att trippen var skrämmande fast den hade en del klarsynsdelar också. Hon har svårt att riktigt hitta ord på vad hon upplevde men jag antar att det kommer att klarna för henne så småningom. Han talade lite om att hon såg saker i seriefigursformat och vi känner igen det från andra som tagit Ibogain.

Jag tycker att hon ändrats lite i sin personlighet och uttrycker det som om hon blivit lite tjejigare. Lite av den hårda koksbruden har försvunnit och ersatts av något lite mjukare. Nu gäller det att hon försöker ordna sitt liv så att drogfriheten blir så enkel som möjligt. Jag hoppas det ska ordna sig, så klart.

28/9

Hemma igen!

Efter en lång bilresa genom halva Europa kom vi hem igår. Nu ska Fallen Angel börja leva sitt nya liv, med allt vad det innebär.

Sen hon gjorde sin behandling har hon funderat och brottats mycket med sina tankar som främst går ut på hur hon ska kunna leva utan sin drog eller utan sitt drogliv i framtiden. När hon tänker på att ALDRIG mer använda kokain så är det nästan så att tanken svindlar och att det blir för jobbigt att tänka så och därför hittade hon en kompromiss igår och kom fram till att hon i varje fall inte skulle knarka mer innan hon fått ordning och reda på sitt liv helt och hållet.

- Aha, du vill styra upp det innan du kör det i botten igen?, sa jag.

Men efteråt kom vi fram till att allt tänk som håller henne borta från kokainet - hur länge det nu blir - är bra tänk. Jag vet att de exempelvis använder ungefär det tänket i NA och i 12-stegsprogrammet. Att nöja sig med att ta EN dag i taget för att det inte ska kännas oöverstigligt. "Idag ska jag vara drogfri. I morgon får vi se då."

Hon håller på att närma sig en kille som lever ett helt vanligt, drogfritt liv och om den relationen fungerar så kommer den säkert att vara ett bra stöd för hennes drogfrihet. Lite oroande är att de träffades och blev förtjusta i varandra under hennes knarkartid. Vi vet ju att det ofta kan vara svårt att med förhållanden när den ena parten plötsligt ändrar sig och blir drogfri.

Hon brottas också en hel del med sitt haschrökande som hon inte vill släppa nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska tycka. Å ena sidan är det inge bra att röka hasch om man ska vara drogfri, men å andra sidan så är allt som håller henne borta från det kokain som förstört hennes liv bra.
Bortsett från att det är olagligt så tycker jag att det är okey att röka hasch om det håller henne kokainfri.

När vi nästan var hemma igår så sa hon plötsligt. "Du Micke, om du ska ta ett återfall på heroin så kan väl jag få vara med?" För ickeknarkare kan det ju låta fullkomligt vansinnigt att säga så, men för oss som levt ett drogliv så är det lätt att både förstå och känna vad det handlar om. En rädsla att tappa fotfästet och ett sätt att lämna en öppning in till framtiden.. Vanliga människor som ses en vecka och kommer nära varandra brukar avsluta med att säga att vi kan ses över en fika eller eller en lunch någon dag. Men vi knarkare använder andra sätt vi.

Fallen Angel är klok och erfaren, men som vi missbrukare ofta är så är hon totalt hjälplös mot den drog hon fastnat på. Nu har hon jobbat fram massa strategier för att kunna leva drogfritt och hon letar också efter ett arbete som inte ligger i "riskzonen". Inget på krogen eller något ute i "svängen". Hon vill helst jobba med kroppen och söker tjänst som lärling på målerifirma eller något annat enkelt fysiskt arbete.

Det som gör att jag tror att det kommer att fungera för henne är att hon faktiskt letade sig fram till behandlingen själv. Hon skaffade pengar till den och hon genomförde den. Hon förstår att hon kommer att gå spikrakt åt helvete om hon fortsätter knarka och hon ser att hon fortfarande har massvis bra att leva för och att hon fortfarande har en hel del människor runt sig som tycker om henne och som fortfarande tror på henne. Hennes motivation var och är väldigt stor.

Det här var min första behandling mot den sortens crackrökning eller "freebasande" som hon hade. Det har blivit påtagligt att det beroendet inte alls är lika fysiskt som t.ex. heroin utan mer psykiskt. Hon klarade sig utmärkt utan sin drog i tre dagar innan behandlingen medan hon hade just behandlingen att fokusera på. Jag märkte ingen påtaglig abstinens under den tiden. Hon pratar och drömmer en hel massa om knark. En natt hade hon drömt att hon försökte knarka men misslyckades hela tiden.. Jag är ingen drömtydare, men uppenbart är det någon sorts utrensning på gång.

Ibogainet är otroligt och bevisar det igen. Man kan inte riktigt sätta fingret på den förändring som sker trots att den är helt påtaglig. Fler och fler upptäcker detta och samtalen och mailen till mig och till hemsidan ökar hela tiden. Kokainfri, sugen på att träna, ren pojkvän, vanligt jobb, kroppen och knoppen i harmoni trots alla ruttna år. Framtiden är hennes!

Vad som händer framöver står skrivet i stjärnorna, men Fallen Angel har fått en chans som är få förunnat eftersom Ibogainet fortfarande klassas som "Narkotikum 1" i Sverige och inte anses ha några positiva egenskaper.

Vi jobbar för att den lagen ska ändrars och alla som har åsikter är välkomna med kommentarer eller att besöka Ibogainhemsidan och dess diskussionsforum.
www.ibogain.se

Jag länkar till en ganska spännande film på engelska Länk: youtube.com

Av Michael Korn 28 sep 2006 16:11