Dilemmat med rockens medvind

Men vart är den kära hip-hopen idag? Den är sönderbultad in i minsta molekyl. De toner jag hör säger inte alls att den har ett sådant övertag. Varför töntar jag mig med att hävda sånt här? Man kan väl inte tävla i musik säger du? Nä, konst är konst. Musik är en konstform. Men alla dessa förbannade år på dansgolv, krogar och diskotek där man stått i en bar och druckit öl efter öl och längtat sig bort till någon annan plats. Dessa år måste försvaras! Jag menar på att rocken nu besegrat hip-hopen därför att den hade mer att säga. Den HAR också mer att säga. För ärligt talat så kan jag inte tycka att bling-bling-kultur är särskilt utmanande för ens hjärna. Ok - jag vet att hip-hop fortfarande spelas. Den spelas i borgarnas högkvarter och den spelas ute i förorterna säkerligen. Är det för att bratsen och många i förorten älskar snabba pengar, champagne och brudar i limousiner? Generellt sett har hip-hopen inte så mycket credd i alla fall, just nu. Fast jag hatar credd. När jag önskat "Its a long way to the top" med AC/DC och svept en öl och drömt mig bort till år då jag inte ens var född, dessa gånger när jag var så grymt ocreddig. Detta berättigar mig och många andra mer till att bära en AC/DC T-shirt, än vad jag befarar många nya fans inom rocken. För mig är det inte helt OK att helt plötsligt börja gilla rock. För er som gör det nu - jag säger till er; vart fan var ni för åtta år sen? Kom igen. Eftersom det nu springer runt en enorm mängd människor med rockmotiv så kan det ju bara innebära en sak; ni har tagit rocken som en trend som råkar vara lite ball! Jag avskyr sånt beteende. Min värsta mardröm är att Ebba von Sydow skulle bära en tröja med ett tryck av AC/DC:s första sångare Bon Scott. Det skulle vara som en slags bekräftelse på att det är ok att se rock som en trend. Men för mig handlar inte rock om trend. Ta Iron Maiden som exempel. Det finns ju hur många tjejer som helst nu som gillar Iron Maiden, men va fan? När jag gick på högstadiet under grunge-eran så var det ju som så att man lyssnade på Iron Maiden i sitt pojkrum. Fast man kunde inte säga det. För då var man ocool. Nu är det fan coolt med Iron Maiden! Ok - visst det växer upp nya generationer, men om det finns och det gör det säkert människor som var prompt hip-hop fans men nu helt plötsligt bär Maiden-T-shirts så är det förjäkligt! Det är ett nederlag för personerna själva men även för de olika musikstilarna.

Jag skriver den här artikeln av rädsla för att rockens medvind drog med sig en massa som inte slogs för rocken när det som mest behövdes. Jag skriver den här artikeln för alla som stått i en bar på nåt taskigt disco och drömt sig bort till andra toner, under svårare år. Vi som gjort det har förtjänat våra medaljer. Man ska inte kunna köpa dem i någon häftig affär, eller hur?

Rockens medvind är inte perfekt. Fortfarande händer det att jag går på krogar och plejses där förvirrade DJ:s prompt lägger in mainstream-skit. Varför är det så att så många DJ:s är så rädda för att bryta sin nischade mall i all sin creddighet? Nu byter jag spår litegrann men det finns en poäng! Poängen är nämligen denna; när det är viktigare att vara credd än rock så har det dödat en del av charmen i det hela. Charmen i rocken kommer alltid att vara i ett visst underläge. Det och att man har grymt kul. Så bort med nischandets nischande och bort med alla medlöpare som bara följer ett mode, och fram för experimentell lusta och nya perspektiv. Både när man väljer att bli en rockare och när man står i DJ-båset. Det är alltid bättre att vara modig och unik. Det är alltid bättre att låta sina jeans ta hårda år. Sen när medvinden kommer låter man de glänsa i all sin rockighet. Äkthet går inte att köpas! Varför i helskotta är det förresten så få DJ:s som inte lyckas klämma in en bra blandning av kick ass Gluecifer, AC/DC, svensk hederlig tänkvärd rock Lundell och nyare grupper Wolfmother? Äh nu orkar jag inte längre!

Av Pär Larsson 02 aug 2006 10:02