Åren "går" för oss alla

Ingen kan undgå att åldras, kanske är detta, för många, den enda rättvisa som finns här på jorden. Nu menar jag att åldras åramässigt. Sedan finns det idag många unga som redan är gamla rent mentalt. Vi blir idag äldre och äldre och medellivslängden har på bara 100 år ökat med runt 30 år. Den fråga man sen kan ställa sig är om det är roligt och meningsfullt att bli gammal. Visst, är man frisk och alert plus en inte alltför tom plånbok så är sannolikheten för ett gott liv god. De sjuka… de fattiga… de ensamma… de bara väntar…

I många länder visar man sina gamla respekt och tar nytta av deras erfarenhet, men sällan så i Sverige där de gamla mest betraktas som en belastning - en börda. Här har vi mycket att lära, inte minst av utvecklingsländerna, om hur man visar sin nästa vördnad…

Självklart ska man inte behöva vara rädd för att bli gammal. Rädd för att ingen bryr sig och att man ska bli liggande som ett kolli på ett "hem". För många hade säkert "ättestupan" varit ett klart bättre alternativ. Jag möter ofta de gamla i Röda Korsets telefonjour. De är ensamma, rädda, utelämnade… många har barn men får sällan besök. Barnbarnen uteblir också utan att de gamla riktigt förstår varför. De gamla söker förklaringar att barnen jobbar dag som natt och att de bor långt borta. Detta kan kanske trösta, men… en 93-årig kvinna gav kanske sanningen: " Vid bouppteckningen så dyker de säkert upp!"
Sedan ska vi dock inte glömma bort att många ger sina "gamla" all kärlek de kan, men de skulle vara många fler.

Nu börjar vi som föddes på 30- och 40-talet närma oss ordet "gammal". Vi tänker ibland tillbaks på vårt liv och som alltid blev en del bra och en del helt tokigt. Ofta ställer man sig frågan: "Varför gjorde jag inte så istället?" Tjejen som fick mitt hjärta att hoppa tresteg… resan till fjärran länder… jobbet utomlands… "Att våga är att…"
Någon lycklig lottad tänker tillbaks på menyn på Royal Viking Deluxe och femtiotalets flygningar till New York och Köpenhamn - gåslever, kanapéer och den obligatoriska ryska kaviaren serverat på silverfat och med champagne att dricka till. Kanske träffade de Dag Hammarskjöld på någon flygning?

Vi närmar oss nu slutstationen men ännu finns det flera stationer att hoppa av på och utforska. Vissa orkar inte utan åker vidare medan ett antal hoppar av. Kanske börjar här ett nytt liv där många drömmar går i uppfyllelse. Kanske börjar man inse att det materiella inte betyder allt utan att det finns något annat som kan vara svårt att sätta ord på. Här träffar någon sin gamla förälskelse och spelar upp ett tjäderspel som tar de tu ut i världen. Ordet "bitterhet" existerar inte utan här skrivs ordet "framtid" med stora röda bokstäver.
Ett nytt liv spirar!

Av Kjell Ekborg 28 jul 2006 14:37