Ljuvlig sommar… eller…?

Ljuvlig sommar… eller…?



Utanför mitt fönster vräker just nu regnet ner, men annars har det varit två veckor med fint väder. En sådan här dag går mina tankar till alla de som inte har råd att ta en riktig semester och komma hemifrån några dagar.
Här dyker de åter upp - ensamstående med barn, många av de arbetslösa, deltidare med låg lön… räknar vi ihop alla blir det gott och väl en halv miljon av LO´s medlemmar och detta är drygt en tredjedel.
Kanske är det svåraste att förklara för barnen att familjen inte har råd att åka på semester. Många kompisar ska kanske ut och resa, och när man är ung är det inte lätt att förstå livets orättvisor.
Sen kommer skolstarten i augusti då envisa lärare fortfarande ber eleverna att skriva om sina semesterminnen. Får man sen också läsa om "Årets mamma" så drunknar man snabbt i det iskalla vattnet.
Hur hämtar dessa människor kraft för att orka ytterligare ett år utan semester? Hur svarar de på barnens alla frågor om lika värde för människor.
Kanske kan vi bättre förstå varför barnen reagerar med aggressivitet och utanförskap i ett samhälle som inte ger alla åtminstone en vecka att resa bort på - att kunna byta miljö, att få hämta kraft….
Inte bara LO har problem utan jag förstår att TCO också har det jobbigt med många av sina medlemmar. Många arbetsgivare ger dom inte den sommarsemester medlemmarna har rätt till. Här finns bl.a. poliser, sjuksköterskor… ett kall…? Här är sällan pengar ett problem och många har ett fritidshus att åka till.


Så här såg vår familjs semester ut i mitten på 50-talet:
- Far har tre veckors semester och denna tid är en fasa för mor och mig. Vi har dock turen att varje sommar tillbringa en vecka i Skånes Fagerhult, där faster Harriet äger en faluröd stuga. Till vardags har hon som sagt konditori på Eneborg. Under sommaren turas släkten om att få vara en vecka i stugan som alltid är fullbelagd. Det känns liksom att få komma dit på nåder och att vi alla ska vara tacksamma för att Harriet, med kusin Leif, är så vänliga mot oss.
Vi har inget val, antingen åker vi till Harriets stuga eller får vi snällt stanna hemma. Till Skånes Fagerhult tar vi tåget via Skåne-Smålandsbanan. Från stationen, som även på denna ort är en trist tegelbyggnad, upp till stugan på Sällerås åker vi taxi. En enda taxi finns i Skånes Fagerhult och chaufför är en äldre dam som jag blir starkt impon-erad av. Våra tunga väskor svingar hon lätt och hade konstapeln i byn kollat taxins hastighet hade nog körkortet åkt på direkten.
Stugan är byggd i två våningar med rejält vardagsrum på bottenplanet. Köket har vedspis. Jag med föräldrar bor alltid på andra våningen. I hallen utanför har Harriet sin säng i en sovalkov. Porslinspotta är ett måste i alla rum. Annars gäller utedass med två hål. Det gäller att undvika trappan ner på natten, då den knarrar av bara fan.
En regnig sommardag får min far rycka ut. Leif har tappat ena dasslocket ner i dasset och nu behövs en insats. Far fixar upp trälocket som sen får sig en rejäl tvättning, och därefter är det fars tur att tvätta av sig.
Det är också den sommaren som jag försöker lära min mor att dricka limmenad direkt ur flaskan. Det är totalt omöjligt. Hon får inte ner en ynka droppe i halsen. Munnen putar - hon sväljer… nej… nej…
Läpparna är halvvägs inne i flasköppningen. Allt är förgäves. Hon får dricka ur glas. Dessutom gillar hon inte limmenad. Hennes dryck är drickablanning - svagdricka plus mjölk i lika delar.

Av Kjell Ekborg 26 jun 2006 17:21