Italien i VM-slutspel: ingen fläckfri historia 2

VM 1982
Om den italienska triumfalismen varit stor inför WM 1974 så var pessimismen desto större inför Mundial 1982: bara ett drygt tusental italienare fanns på plats under gruppspelsmatcherna på Estadio Balaidos i Vigo. Efter 0-0 mot Polen och 1-1 mot Peru var blåtröjorna riktigt illa ute i matchen mot Camerun. Afrikanerna hade två 0-0-matcher i bagaget och måste alltså besegra Italien. Med de förutsättningarna fick matchen ett mycket märkligt förlopp: efter att Mbida kvitterat Ciccio Grazianis ledningsmål i den 61:a minuten dominerade Camerun den sista halvtimmen stort - men de "otämjbara lejonen" avstod från att skjuta på mål förutom några lama långskott som inte oroade Dino Zoff och förbundskaptenen - Jean Vincent, en av Frankrikes VM-hjältar i Sverige 1958 - manade ständigt sina adepter att backa hem.

Då Italien gick vidare mot det VM-guld som landets fotboll så väl behövde efter den jättelika mutskandalen 1980 då Milan och Luciano Moggis Lazio flyttades ned i Serie B och blivande skyttekungen Paolo Rossi avstängdes från all fotboll i två år så var ingen journalist överdrivet intresserad av "gräva" i denna märkliga episod. Först på senare tid har Oliviero Beha försökt återskapa vad som egentligen skedde den 23 juni i Galicien. Hans resa i det råvarurika men fattiga Camerun målar ut bilden av ett land vars fotboll är genomkorrupt och alltid styrts av ett klickvälde där några stjärnspelare, bl a Roger Milla, och vissa komponenter av "säkerhetstjänsten" ingick 1982 A. Di Caro, O. Beha, Indagine sul calcio, 2006. Många indicier, men inga tydliga bevis gör ändå att även Italiens tredje VM-guld tappar en del av sin glans.

VM 1986
Italiens generationsskifte visade sig svårare än väntat, och i Mexico fanns inga fullgoda ersättare till Zoff, Antognoni, Paolo Rossi & Co. Efter 1-1 mot Bulgarien var Italien mycket skärrat inför mötet med Maradonas Argentina. Och så ville det sig inte bättre än att mötet - som för övrigt gick på samma stadion som skandalmatchen mot Uruguay 16 år tidigare: Cuauhtémoc i Puebla - kom att karakteriseras av ännu en skandal. Argentinarna Garré och Brown meddelade genast efter matchen att italienarna under hela matchen bett sina motståndare att "inte överanstränga sig i jakten på segern". Italien gick vidare ur gruppspelet, men var chanslöst i åttondelsfinalen mot Frankrike.

Farhågor fanns, att Italien skulle dra vissa "fördelar" av att vara hemmanation vid VM 1990. Friidrotts-VM 1987 i Rom bidrog till att skapa denna misstänksamhet: den 5 september lyckades nämligen funktionärerna mäta ett längdhopp av Giovanni Evangelisti - som både han själv och hemmapubliken visade sin stora besvikelse över - till fantastiska 8,38, vilket gav en bronsmedalj. Men reaktionen blev inte riktigt den väntade: Evangelisti såg själv närmast förbluffad ut när resultatet kom upp på ljustavlan, och flera italienska atleter som värmde upp på innerplanen drog på sig sina overaller och lämnade Stadio Olimpico.

Hemmanationen gynnades inte mer än vanligt av domarna under Italia 90: visserligen dömdes Grigas mål bort för en icke-existerande offside - tjecken hade närmare två meters marginal, visade TV-reprisen - , men Totò Schillaci fick även ett mål felaktigt bortdömt i kvartsfinalen mot Irland och kom alltså egentligen upp i hela sju mål under turneringen.

Under de senaste VM-slutspelen har inga anmärkningsvärda episoder inträffat. Visserligen knäckte Tassotti ostraffat näsbenet på Luis Enrique i kvartsfinalen 1994 Milanbacken avstängdes två matcher sedan videoband studerats, men den "bragden" kompenserades ju när Hugh Dallkas ignorerade den franske anfallaren Guivarchs armbåge i ansikten på Fabio Cannavaro i kvartsfinalen 1998.

Italien går till VM-premiär mot Ghana den 12 juni under "specialövervakning". Den kanske största skandalen i idrottshistorien har smutsat ned ryktet för det landslag som alltid varit nationens stolthet. När den stora reningsprocessen nu inleds i il calcio så måste nationselvan vara föregångare. Minsta filmning, minsta provokation kommer att tas som en intyg på italiensk fotbolls obotliga dragning till mygel och osportslighet.

Av alla Marcello Lippis order till Francesco Totti under VM-matcherna måste den viktigaste vara: "Francè, för guds skull - spotta inte!"

Av Christer Löfman 06 jun 2006 23:51