Ifrågasätt etablerade sanningar!

Var och en av oss har nog mer än en gång reagerat rent känslomässigt inför ett samhällsproblem. Det kan gälla allt från orsaker till sjukfrånvaro till varför bensinpriset stiger. Ibland blir det rätt men ibland blir det fel.

De utpekade offrens perspektiv har emellertid en tendens att framstå som sanningen för dagen i den offentliga debatten. Då är det också lätt för var och en att instämma, retar få eller inga man tillhör inte sällan själv offren och skurkarna är identifierbara. Ens medmänsklighet och humanism kan också få en chans att blomma ut i all sin prakt.

Här några exempel.

-Pornografins utbredning ökar antalet våldtäkter.
-Vi står på randen till en miljökatastrof.
-Maktstrukturen bland män är ett hinder för kvinnors karriärmöjligheter.
-Brottslighet beror på fattigdom och utanförskap. Invandrare är därför särskilt utsatta.
-Ledare som startar krig är ondskefulla och/eller maktgalna.
-Antalet rika i världen ökar men det sker på de fattigas bekostnad.
-Utbrändhet beror på företagens allt högre krav på sina anställda.

Vilka av ovanstående punkter som falska, sanna eller delvis sanna får Ni själva avgöra, men det är påståenden som inte är direkt utmanande och som förekommer i den offentliga debatten.

Den som ifrågasätter etablerade sanningar råkar lätt illa ut. Det är inte särskilt svårt att hos vissa grupper bli kallad mansgris, miljöbov, rasist, krigshetsare eller kapitalistdräng om man helt eller delvis ifrågasätter ovanstående påståenden.

Moraliskt övertag i debatten har alla som sysslar med frågor rörande fred, miljö, minoriteters rättigheter, konsumentupplysning, fattigdomsbekämpning mm. Alla former av kritik avfärdas snabbt genom att uppsåtet misstänkliggörs. Vår egen JÄMO är inofficiell världsmästare i den konsten. Invändningar blir angrepp på den "goda saken" och därmed också "offren".

Annica Dahlström, professor i neurobiologi vid Göteborgs Universitet, redogör i senaste numret av tidskriften NEO om svårigheten att bryta mot etablerade sanningar. Hon skriver:

" För några år sedan skrev jag en artikel i Göteborgs universitets tidning, där jag redogjorde för de skillnader i hjärnan som finns mellan könen. Mottagandet var häpnadsväckande. Inom en vecka hade jag fått sex vykort med elakheter och grova skällsord. Jag fick brev med råttlortar och hånfulla tillmälen och hotfulla telefonsamtal, som gick ut på att "jag var en förrädare mot alla kvinnor".

Det mest egendomliga telefonsamtalet fick jag av en kvinnlig kollega på en annan fakultet. Hon sade: "Annica, det finns inga skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor." Jag blev lite förvånad, vad visste hon om detta? "Vad intressant, NN, jag skulle vilja ha litteraturreferenserna, eller har du kanske forskat själv?" "Nej det har jag inte, men även om det skulle finnas skillnader får vi aldrig säga det."

Nu gällde det här manligt och kvinnligt, men det finns gott om exempel på liknande beteende inom många områden. Invändningarna kan skifta. Allt från att hålla tyst därför att "ändamålet helgar medlen" till att sanningen inte stämmer in i in i den för dagen gällande politiska dagordningen.

Professor Magnus Henrekson tog i Ekots lördagsintervju 27/5 upp ett antal tabubelagda forskningsområden inom nationalekonomin. Han har själv på vetenskapliga grunder ifrågasatt sanningar som tagits för givna i den offentliga debatten vilket resulterat i utfrysningsmekanismer.

Den fria debatten och forskningen hämmas naturligtvis om fakta undanhålles i rädsla för att sanningen inte passar in i mönstret. Men vad värre är, den snarare stjälper än hjälper utsatta grupper och stimulerar en vildvuxen buskagitation.

Är det förresten inte så att mänsklighetens hela utveckling bygger på att det funnits avvikare som ifrågasatt sanningar?

Av Lars Nilsson 30 maj 2006 17:26