Får jag avbilda Mohammed? del 2

Vad händer då när man fokuserar på konflikten med värde- och kulturrelativismens ögon? Svaret är enkelt. Vi och dom! Väst kommer då att stå i den ena fronten och öst eller muslimerna i det här fallet i den andra. Istället för att prata om alla människors likvärdiga rättigheter blir det tal om olikheten mellan människor, deras olika seder och bruk, förutsättningar, känslighet och olika normer vilket följaktligen leder till acceptans för relativiseringen av de grundläggande mänskliga rättigheterna för dessa människors räkning. Yttrandefrihetens helgd gäller inte i det här fallet muslimer eftersom muslimer förutsätts vara extra passionerade vad gäller religiösa riter och helgedomar och kan få sina känslor i rörelse med minsta beröring. Så när det gäller muslimer får omvärlden akta sig för att yttra sig så som det faller en in för ögonblicket. Man måste väga sina ord mer än två gånger för att inte kränka någons religiösa känslor. Muslimerna uppfattas alltså som en outvecklad grupp som fortfarande inte är mogna för fullständiga demokratiska fri- och rättigheter. Som uttrycket säger får man det man förtjänar! Och vad blir då de despotiska och odemokratiska regimerna frukterna av? Just det; från folket, dess historia och dess kultur och traditioner i dessa länder! På så sätt läggs skulden för tyranniet på folket där tyrannerna styr.

Som en vänsterskribent och redaktör brukar Göran Greider utmärka sig med progressiva och radikala uttalanden och analyser om aktuella frågor. Men han sällade sig till den härskande uppfattningen i karikatyrfrågan och den historiska utvecklingen i öst. Så här svarade han på en insändare från Lars Broman i Dala-demokratens nättidning 06-02-03:

"Den islamska världen måste alstra sina egna Voltair och Diderot och gör naturligtvis också sakta men säkert… Då tonar den religiösa extremismen bort på ett naturligt sätt."

Detta stycke har sitt tydliga budskap. För det första att den islamiska världen är outvecklad och att den fortfarande inte har alstrat "sina egna Voltair". För det andra att "Voltair och Diderot" är västvärldens egna alster. Varför tillhör Voltair västerlänningar men inte den övriga världen? Varför ska Galilé, Shakespeare, Jordano Bruno, etc. tillhöra väst men inte mänskligheten? Ska folk i öst nöja sig med koranen och sagorna från tusen och en natt som den enda passande litteraturen? Är Darwin för komplicerad och för kontroversiell för folk från de östra trakterna på jordklotet? Voltair tillhör lika mycket Frankrike som Iran. Om hans idéer är mänskliga och eftersträvansvärda, så ska de gälla även för de afghanska, turkiska som de arabiska medborgarna.
Men har inte folk sedan lång tid tillbaka alstrat "sina egna" Voltair i de så kallade islamiska länderna? Att påstå motsatsen är enligt min uppfattning tusenfaldig mer kränkande och rasistiskta än de värsta Mohamedteckningarna. I det senare fallet gäller teckningarna bara en profet; även om många vill lasta en massa andra tolkningar på dem; men i det första fallet är det miljoner människors liv och blodiga kamp för rättvisa och en bättre värld som stryks över eller raderas helt. I Indonesien mördades över en miljon medlemmar och sympatisörer till kommunistpartiet när den islamistiska rörelsen med genreal Suharto i spetsen tog över makten, med västmakternas helhjärtade stöd. Den gryende sekularismen i Afghanistan och hela regionen omintetgjordes i spåren av kalla kriget och det massiva ekonomiska politiska och ideologiska stödet till islamister från USA och övriga västmakters sida mot hotet från den konkurrerande Sovjet. Prästerskapet i Iran avrättade bara under loppet av två år, mellan 1981-1983 närmare 100 000 oliktänkande för att islamitisera landet. Iranska, indonesiska och arabiska Voltair har funnits i närmare ett sekel och fått ge sitt liv i tiotusental för att människor skulle få leva ett människovärdigt liv. Voltair i öst hade inte bara de inhemska diktaturerna att kämpa emot utan hela den globala kapitalistiska världsordningens företrädare i väst också! Utan västmakternas kompakta militära, ekonomiska, politiska och inte minst kulturella stöd till despotismen i tredje världen hade både de omänskliga diktaturerna och de reaktionära islamistiska rörelserna varit ett minne blott idag. Av 70 miljoner invånare i Iran, var det bara ett hundra tal av regimens islamister som hade känt sig manade att protestera mot karikatyrerna i Teheran.
Som nämndes i början handlar inte konflikten om avbildningen av Mohammed. Det är de mest reaktionära delarna av politiska islam som visar tänderna för att säkerställa de nyvunna politiska framgångarna genom ren skrämsel. I skrivande stund har den kurdiske författaren Mariwan Halabjeyi, fått gå under jorden i den kurdiska delen av Irak, sedan islamister med de kurdiska provinsmyndigheternas goda minne, hotat honom till livet för sin nyutkomna bok "Sexualitet, sharia, tradition och islam genom historien". En annan författare Elham Afrotan sitter just nu i fängelse i Iran och räknar sina sista dagar om omvärlden inte reagerar till hennes undsättning. Elhams brott är att hon har kritiserat prästerskapets Iran i en satir och liknat Khomeini och de makthavande prästerna med HIV viruset som inte har något botemedel.

När västmakterna för sina olika intressens skull ger grönt ljus till de islamistiska krafternas krav på avbön, avståndstagande från karikatyrerna och respekt för religioner i allmänhet och islam i synnerhet, ger de på så sätt de ultra konservativa krafterna råg i ryggen. Företagen i väst kommer med all säkerhet få tillbaka det de har förlorat mångfaldigt. Det är arbetarklassen i dessa länder som måste betala med sitt levebröd och sina liv när den politiska islam får fälla sin skugga över hela den sociopolitiska kartan i regionen och när den politiska atmosfären blir än mer kvävande. Det är kvinnor som måste betala än mer med sin frihet, sina rättigheter och sina liv när de enfaldiga religiösa krafterna får rabatt på mänskliga rättigheter. Det är det fria ordet, de moderna mänskliga och universella rättigheterna som stryps när islamisters känslor får företräde än det fria mänskliga och sekulära samhällets principer. En hel värld kommer att förmörkas av de fascistoida religiösa krafternas frammarsch när västmakternas intressen lämnar folk i händerna på de förskräckliga diktaturerna med religionen som sitt rättesnöre.

Inom västvärldens egna gränser kommer detta avsteg från yttrandefrihetens helgd, för muslimernas räkning, drabba i första hand människor med utomeuropeisk, icke västlig bakgrund. Gettonas murar kommer att resa sig allt högre i takt med att "de andra" får leva sitt eget liv med "sin egen kultur" och specialkonstruerade "mänskliga rättigheter"! Hagaskolan i Varberg var den första skolan som kände sig manad att plocka bort en bok i religionshistoria för mellanstadiebarn med två mycket gamla avbildningar från 1200 respektive 1300 talet på profeten Mohammed för att visa respekt eller rättare sagt ge vika för religiösa känslor! Den svenska massmedian anslöt sig nästan mannagrant till detta tåg och utrikesdepartementet var blixtsnabbt med att se till att stänga Sverigedemokraternas hemsida för att inte riskera de svenska företagens ekonomiska intressen i mellanöstern. Det var inte så konstigt när ordföranden för Sveriges Muslimska råd Helena Benaouda berömde den svenska regeringens och massmedians hållning i Mohammed-karikatyrfrågan. Hennes eget recept, publicerad i Göteborgs Postens debattsida 060210, var inte oväntat mycket likt Leila Freivalds. Att sätta munkavle på yttrandefriheten när den förmodas såra religiösa känslor; och detta särskilt om den sårade har anknytning till religionen islam.
Den svenska kulturrelativistiska politiken visade än en gång hur reaktionär och diskriminerande den verkar. Den gav de religiösa krafterna än mer vind i seglen och flyttade fram deras positioner på den sociala arenan. Det blir än svårare att argumentera mot religiösa skolor, slöjan, burkan, pojkomskärelse, religionens intrång i barns liv och de religiösa kvinnofientliga och patriarkala värderingarnas uppträdande i det offentliga rummet.
Världskulturmuseets chef, Jette Sandahl, har nu fått kompakt uppbackning för sin kulturrelativistiska nedtagning av Louzla Darabis tavla "Kärleksscenen" i februari 2005 med motiveringen att den sårade religiösa muslimers känslor.

Den respekt som kulturrelativisterna och de troende kräver av oss att visa religionen kan liknas den respekt som lammet skall visa slaktaren. Det är inte religionen som skall respekteras utan människors rätt att tro på vad de vill i sin privata sfär. De troende får själva respektera sin tro till dess yttersta gränser men de får inte ens komma på tanken att samhället skall följa dem en millimeter på den vägen. Det är just detta som sker nu när islamister kräver det offentliga och de övriga i samhället på att underordna sig islams tabun, dogmer och helgedomar. Religioner vid makten och som aktör på det offentliga planet har skapat tillräckligt med helvete på jorden både i dåtid och nu. Offra inte mänskligheten för religiös trångsynthet. Respektera de mänskliga rättigheternas universella giltighet.

Av Soleyman Ghasemiani 12 mar 2006 16:02