Politisk fullträff

Titel/genre: Syriana, drama-thriller
Land/speltid: USA, 126 min.
Regi och manus: Stephen Gaghan
Produktionsbolag: Warner Bros., Section Eight Ltd, Participant Productions
Skådespelare: George Clooney, Matt Damon, Chris Cooper, Amanda Peet, William Hurt, Tim Blake Nelson, Christopher Plummer Mazhar Munir, Alexander Siddig m.fl.
Betyg: VG
Sverigepremiär: 10 mars


Vi följer flera personer som alla ingår i den glokala värld i vilken stater och multinationella företag opererar. Bob Barnes George Clooney är en trött agent som efter otaliga uppdrag i Mellanöstern börjar inse att han varit en naiv marionett åt en imperialistisk supermakt. Han har snarare tillgodosett USA:s behov att söndra och härska i de arabiska länderna för att säkra det inhemska oljebehovet.

Advokaten Bennet Holiday Jeffrey Wright har fått i uppdrag att undersöka en blivande fusionen mellan två oljebolag, Killen och Connex lite roligt med tanke på vad vårt taskiga lokaltrafikföretag i Mälardalen heter. Bryan Woodman Matt Damon, blir utnämnd till rådgivare åt en arabisk prins som vill reformera sitt land och införa demokrati och en nationell börs för oljeproduktionen i sitt land.

Under ett besök i Marbella förlorar Bryan sin äldre son i en olycka och hans familjeliv slås i spillror medan inser sin möjlighet att inte bara tjäna pengar utan också hjälpa ett U-land att resa sig ur diktatur och teknisk efterblivenhet. Alla karaktärers öden möts så småning om medan spelet bakom kulisserna fortgår. Jordens olja börjar ta slut och 90 procent av det som finns kvar, existerar i Mellanöstern. Stormakterna USA, Indien, Kina och Ryssland vill åt denna kaka och detta får konsekvenser för alla...

Detta är film av ett litet medvetet team som i USA elakt kalls för Hollywoodvänstern. Syrianas filmmanus baseras på Robert Baers bok "See No Evil" och skiljer sig kraftigt från standardmanusen i Hollywood. Flera parallellhistorier och ett tydligt politiskt budskap både kräver och provocerar.

Stephen Gaghan skrev tidigare manuset till Steven Soderberghs drogfilm “Traffic" och belönades med en Oscar för bästa manus. Syriana har producerats av just Steven Soderbergh, och George Clooney med deras bolag Section Eight. Det var några år sedan en "Wag-the-dog-film" såg projektorernas ljus på biodukarna, och det känns skönt att det nu är dags igen.

Budskapet att pengar och våld är de västliga demokratiernas smörjmedel hamras in gång efter annan. Konsumenternas begär efter det billigaste alternativet styr världsordningen och deras regimer nyttjar detta och håller dessutom sina arbetslöshetssiffror genom att aldrig tillåta u-länderna att bygga upp sina infrastrukturer.

Flera recensenter har sagt att problemet med "Syriana" är den inte har en tydlig röd tråd. Vad publiken säger återstår att se. Personligen tror jag att många helt enkelt är ovana att se en film som faktiskt vill påverka omvärlden och inte bara slå ihjäl två timmar med popcorn och läsk.

Journalisten Nigel Andrews i Financial Times skrev nyligen att " Syriana dares to suggest that we live on an interconnected planet, a joined-up lebensraum where decisions in different countries, at different levels, by different creeds, affect -to put it simply- everything." Med detta instämmer jag till fullo. Vi lever i en värld där allt vi gör har en konsekvens för vår omgivning, grannar och familj som främmande kulturer på tv.

Andrews säger dock om Syriana: “It has no heroes. And it cuts between plots and countries with few captions and no convenient landmarks or music cues. A Paris indicated by the Eiffel Tower and a squeeze of accordion music? Forget it. One second you’re in Dubai, the next in Delaware..."

"Syriana" är en mörk dramathriller i dokumentär 70-talsstil. Skådespelet och regin är bra men thrillerkänslan av total konspiration infinner sig aldrig riktigt och manuset hade nog mått bra av en sista genomgång. Clooney kan känna sig nöjd med sin insats och jag ser fram emot fler filmer i detta slag.

Men om man tröttnat på hollywoodförklaringar till världens orättvisor och inte heller är förtjust i Michael Moore rekommenderas "Manufacturing Consent" med den lysande Noam Chomsky. Eller bara att resa runt lite i världen och ta en funderare på varför en minoritet av jordens befolkning besitter merparten av världens naturtillgångar och kapital.

Av Per Hånell 05 mar 2006 13:23