De tysta dammråttornas regering

När det gäller granskningarna av regeringens agerande efter Tsunamin, är det ganska uppenbart att utfrågarna aldrig kommer att få fram hela sanningen om annandagjul. Alla vet att kommunikationen i Sverige mellan de berörda parterna Lars Danielsson, Hans Dahlgren, Laila Freivalds och Göran Persson var urusel. Non-existing, skulle man kunna säga. Man har nu satt dit de främsta utfrågarna för att ta reda på "när, var och hur" man inte pratade med varandra.

Många vill så gärna att den där tysta dammtussen som inte pratade med någon, ska erkänna, men den har gått och gömt sig i sig själv. Den har helt enkelt sugit sig fast i de inre stygnen i regeringsmattan och går inte att få loss. Hur mycket man än dammsuger. För om den sugs in, sugs nämligen resten av mattan också in med hull och hår. Och på den sitter vår statsminister.

När Lars Danielsson utfrågades av KU under morgonen visade det sig att han inte kom ihåg så mycket. Inte vilka han hade pratat med, vad folk sagt och inte vad han själv sagt under dessa samtal. Man kan undra om han gick på crack? Däremot kommer han mycket väl ihåg att statsministern var med och övervakade en regeringskrisövning under hösten 2004, fast ingen annan har sett statsministern där. Dessutom är telefonlistor och inpassningsinformation som bortblåsta. Här saknade jag verkligen Peter Althin som utfrågare - han kom först till utfrågningen av Hans Dahlgren.

Vi vet att kabinettsekreterare Hans Dahlgren inte pratade med Laila Freivalds på söndagen. Det är han mycket tydlig med. Förmodligen, har inte heller Lars Danielsson pratat med Göran Persson, om man ska tolka deras olika svar kring vad som sades i detta samtal. Det är alltså två viktiga huvudpersoner under denna katastrof som inte vill störa sina chefer på annandagjul. Båda hänvisar sina olika ageranden ofta till regelverket - som om hela regeringen var ett ihåligt skelett.

Hur hade man själv betett sig? Laila har ju en jäkla pondus och kan fräsa ifrån om hon vill och att ringa Göran på Harpsund en söndagsmorgon annandagjul - hur lockande är det? Kanske hade man själv dragit sig för att ringa "och störa" om det skulle visa sig vara "i onödan".

Efteråt kan man säga att katastrofen var av en sådan omfattning att huvudansvaret för samordning av olika verk låg på statsrådsberedningen och statsministern. Det vet dom med. Det märktes tydligt att Lars Danielsson försökte skjuta över hela ansvaret på UD under förhöret. Han hoppas väl på att rädda sitt och GP:s skinn genom att Laila Freivald fårpäls offras.


Om Danmarks väl och ve och hur mycket yttrandefriheten är värd?

Jag tycker synd om danskarna just nu. 1 st dansk tidnings dumdristiga karikatyrer, har skadat hela det danska folket. Inte kunde väl danskarna i sin vildaste fantasi ana att det skulle bli så här! Här kan man verkligen tala om pennans förgörande makt: några linjer och prickar kan vara farligare än svärdets. Andra länder som håller yttrandefriheten högt vågar inte riktigt ställa sig bakom Danmark, av rädsla för bombattacker, terrordåd och hårdföra bojkotter mot landets företag. För att inte tala om risken att förlora den gudomliga oljan. Vad är priset för yttrandefrihet egentligen - våra jobb, pengar eller oljan? Nej, där sätter man nog stopp. Om det skulle visa sig att oljan är i fara - då kanske yttrandefriheten inte är så mycket värd.

Ja, och vad har dessa saker med varandra att göra? Ja, det kan man ju fråga sig… Är det inte så att det är just utifrån sin egen lilla pyttiga värld man tar in och filtrerar olika större saker i livet; visst ludd fastnar - annat inte - ungefär som luddfilter i en torktumlare. Ibland måste man tömma luddret och rannsaka sig själv. Det är väl det vi gör nu. Både vad det gäller Tsunami-katastrofen och Karikatyr-katastrofen.

Av Anna Drangel 09 feb 2006 14:15