Minns man mat?

Sällskapet kommer jag aldrig att glömma. Jag minns njutningen och välbehaget. Jag kan åter höra rösterna, känna blickarna och le åt skratten. Platsen har jag redan nämnt men smaken infinner sig inte.

Har mina tankar någon riktning eller försöker de bara krångla till det uppenbara?

För visst är platsen och sällskapet sällsynt viktigt när man minns den fysiska njutningen av en perfekt kokt hummers spänstiga motstånd en sen natt i Lund, kräftans söta sälta i ett småländskt partytält eller den nyhalstrade abborrens saftiga mjällhet bland myggor och morföräldrar utanför Niemisel. För att inte tala om glaset fino som svalt rann ner efter en lång promenad i Cadaquez tillsammans med Lina, Fredrik och gröna oliver.

På vägen hem från Cadaquez besökte jag några vänner i det södraste av Frankrike. Promenadvädret från Spanien som hade avhållit oss dagar på klipporna var nu ersatt av gassande sol och vibrerande värme. Kroppen fick paus i havet, efter solnedgången och i de franska luftkonditionerade mattemplena. Trots att jag bor i en relativt stor kuststad finner man sig stå flämtande av detta överdåd! Marulkar, multar, tonfiskar, karpar, gäddor, hajar, abborrar, sardiner, sjöborrar, krabbor, humrar, uer, tolv sorters räkor, 17 sorters musslor, 10 olika sorters ostron och ytterligare ett stort antal fiskar som jag inte ens kan namnet på fick mig att inse var jag skulle spendera eftermiddagen följande dag.

Skönt trötta i kroppen efter en paus med klättring i bergen och endast sötvattenbad hade gjort oss sugna på matexcesser. Mina vänner skulle komplettera med nya skor och present till stundande firande av en moder. Jag skulle utan inblandning få botanisera bland alla fiskar, allt kött, mängder av grönsaker och lockande vin.

Var börjar man planerade excesser? Det var svårare än jag hade väntat mig. Jag började titta på fiskarna, sedan lite vin. Efter det fastnade jag framför ett överdåd av mandlar och nötter. Köttet funderade jag länge på - anka, entrecote, kaniner och ett dussin korvar komponerades till frustande grillorgier. Såser reducerades, örter gneds in och tomater skalades, men än så länge allt i huvudet. Jag återvände till vinet, vände och vred på
champagneflaskor och någon Chablis, vägde mellan lokala viner eller någon Alsace.

Tiden började rinna ut och jag var fortfarande mer hungrig på nya intryck än på mat, men jag visste att mina vänner snart skulle komma och vara av en helt annan åsikt.

Av alla möjligheters möjligheter började jag komponera en enkel måltid. Det behöver ju inte vara så komplicerat, ibland kan glädjen av att avstå vara lika skön som att välja.

Jag lämnade det svala templet med en liten bonito, en multe, ett gäng pinfärska sardiner, ett par tonfiskkotletter, en påse blandade musslor, tomater, fänkål, vitlök, ett mousserande lokalt vin och ett par flaskor chablis. Väl hemma kompletterades inhandlingen med citroner från trädgårdsträdet och ett rejält knippe örter. Vi slog oss ner under vinrankornas skugga, öppnade en kall öl och borstade bort sanden mellan tårna efter badet som vi hann med innan citronplockning och efter shoppingen.

Livet var väldigt njutbart.

Vi satt kvar i skuggan och började tillsammans förbereda maten och drack av det tvångskylda bubblet. Några gjorde örtblandning, en tredje borstade musslor och jag hackade doftande citronskal. Grillen tändes och belönades med rosmarinkvistar när glöden var färdig. Lyxigt långsamt åt vi små skålar med klar musselsoppa och grillat grovt bröd som vi överöst med hackade tomater, olivolja, vitlök och örter. I början var vi lyriska över livet, sedan över maten och till sist förundrade över de enkla nöjena i livet. Sedan var vi tvungna att vara tysta ett slag, innan samtalet kunde normaliseras för att inte trötta ut superlativerna.

Mörkret kom samtidigt som de örtspäckade fiskarna lades på grillen och vi öppnade den första flaskan kyld chablis. Kvällen blev lång, njutbar och den tog slut.

Nu är det sent i januari och jag cyklar till jobb i slask.

När jag kommer hem händer det att jag njuter mig bort. Ner till det södraste av Frankrike och till en underbar sommarkväll. Jag minns lugnet, upphetsningen och njutningen. Jag minns dofterna och mina vänners skratt.

Men minns jag maten?

Av Johan Bergström 04 feb 2006 17:53