Jag är en riktig festivalräv

Mitt första besök på Hultsfredsfestivalen skedde 1999, och sedan dess har jag varit en frekvent besökare på festivaler av alla de slag. Efter fem dagars ätande av snabbmakaroner kokade i spritkök, utan salt och utan ketchup, är man ganska less. Bag in box vinet som legat i solen och gassat är inte heller någon höjdare mot slutet.

Som den fattiga ungdomen man är brukar jag inte ofta klaga, så länge jag är mätt och inte drabbats av skörbjugg. Men, en dag förra året blev det för mycket. Vi lämnade misären och leran på campingen och promenerade in till civilisationen i Hultsfred centrum. Utbudet av restauranger är inte så stort i en liten håla i smålands mörkaste skogar. Men, allt som behövdes för att göra mig glad var en stol och ett bord.. och en porslinstallrik.

Jag och min pojkvän hittade till slut en liten restaurang. Den såg inte mycket ut för världen - men de kunde erbjuda riktig kokt potatis. Att en enkel potatisrätt med rödspätta och hollandaisessås kunde vara så god. Jag njöt av varje sekund. Till maten delade vi på en flaska rött vin, som intogs i vinglas gjorda av glas. Som barn hade jag en ovana att sjunga vid matbordet och jag tror att jag föll in i mina gamla vanor på den där restaurangen. När vi kom tillbaks till festivalområdet var vi som två nya människor. Vi
tittade på våra vänner som pinade i sig ett hopkok av snabbnudlar och makaroner. Tillslut var vi dock tvungna att hugga in på vårt sommarvarma rödvin - men, man kan ju inte njuta hela tiden.

Jag skulle aldrig kunna leva en sommar utan att leva rövare en vecka på Hultsfred, och jag vet att vissa kallar mig för klåpare när jag lämnade vår matplats i leran…

Men det var det verkligen värt!

Av Anna Wallsten 24 jan 2006 20:22