Dålig humor gör sig bra

DVD-tips

Titel: The Aristocrats
Speltid/land: 95 min. USA
Regi: Paul Provenca
Genre/år: Dokumentär/Komedi, 2005
Betyg: VG
Plot: 100 komiker avväpnar i komedin "The Aristocrats" västvärldens nypuritanism som rått sedan terrorbekämpningsvågen.


Hamnade på en egendomlig fest häromdagen. I en stor våning satt olika människor och diskuterade med drinkar och vinglas bland viftande händer och höjda röster. En del hatade i kör de nya trängselavgifterna i stan medan andra förfasade sig över Pepe i Lets dance. Lätt uttråkad av alla hetsiga debatter och människor som älskar att höra sin egen röst, fann jag ett litet rum med stängd dörr…

Utanför stod jag en stund och lyssnade på skratten därifrån och äntrade småningom för att välkomnas till en stor soffa med tre killar och två tjejer som grät av glädje till en film som någon hyrt. Filmen visade sig vara "The Aristocrats", en komisk dokumentär där Paul Provence och hans posse intervjuat 100 kända komiker och låter dem berätta det berömda skämtet som kallas för just "aristokraterna" och förekommit i över 50 år i stå-upp-branschen.

Vad går då detta skämt ut på? Jo en familj försöker sälja ett nummer till en agent och återberättar det för honom ogenerat. Numret går ut på att familjen ligger med varandra och sin hund för att sedan skita och spy på scenen. Agenten frågar äcklad vad numret kallas och då säger de att det kallas för aristokraterna. Vissa skrattar, andra inte.

Personligen tycker inte att det är så kul med skämtet i sig men däremot är det underbart befriande att se så många komiker i deras vardag få garva åt något de gillar och inte något som beställts till någon menlös sitcom på tv. Versionerna som dessutom kryddas med rasism, homofobi och politikerförakt är motsägelsefullt nog roligast. Att få säga sådant som vi aldrig säger offentligt och absolut aldrig skulle göra kan vara ack så kul, och nödvändigt.

I den nypuritanska västvärld som vuxit fram sedan terrorattackerna mot New York, Madrid och London har Bush & co. exporterat rädsla och storebrorskontroll, allt i namnet av terrorbekämpning. Och att vi i de demokratiska länderna inte skulle få nyttja våra medborgerliga rättigheter och rädda vänta på auktoritära mörkermän från den kristna högern lierad med storbolag låter varken progressivt eller marknadsvänligt för att inte tala om synonymt med utveckling av de mänskliga rättigheterna och upplysning.

Robin Williams, Whoppi Goldberg, Chris Rock, Jason Alexander och Eric Idle, annars stora komiker ter sig här en aning bleka. Sämst gör sig Eddie Izzard som inte ens hört skämtet filmen handlar om och dessutom är stenad eller riktigt full. Desto starkare lyser Hank Azaria, Gilbert Gotfried, Bill Maher, Larry Miller och Kevin Nealon. Alla från stora tv-serier som Seinfeld, Sex and the City och Saturday Night Live men också talkshows som Jay Leno och David Letterman. Oöverträffad är dock inslaget från South Park av Matt Stone och Trey Parker.

Hade filmen varit svensk hade de inte alls uppskattas lika mycket. Inte bara för att vi inte är lika roliga utan också för att vi har en starkare tradition av yttrandefrihet och jämlikhet. Borde vi kanske rent av börja marknadsföra oss som "The land of the free"?

De tyckte inte de andra på festen. Bara de som satt i det lilla rummet. Men är inte också Sverige världens lilla rum längst bort på festen? Det lilla rummet där vi har råd att skratta och föra meningslösa diskussioner. Nåväl, se filmen och avgör själva.

Av Per Hånell 13 jan 2006 12:59